Det var Södra Sjundeås älglag som begav sej på harjakt till Störsvik. Jag tror att passkarlarna var närmare 20 till antalet så man var ju ganska hoppfull om att det skulle bli byte.
Vi släppte hundarna, med gott om mellanrum, alldeles norr om golfbanorna strax efter kl 9. Göran med Bigge och jag med Tilde. Närmast var vi ute efter rusackor som det finns gott om på golfbanorna men det var underligt spårlöst i skogskanterna.
Tilde var ivrig och sökte bra som alltid tills hon hörde Bigge skälla. Då stack hon iväg som en raket till honom och på den resan blev de.
Jag gick in i skogen för att kolla om hararna alls rört på sej och hittade ett riktigt färskt spår av en hare som sakta skuttat iväg med små korta hopp, antagligen hade hundarna skrämt upp den då drevet gått förbi.
Det var svårt att göra sej en uppfattning om vad som försigkommit då kall pudersnö låg i ett 10cm lager på skaren och alla spår fyllts av snön.
Passgubbarna stod på bilskogsvägen men ingen såg en hare trots att de nog såg hundarna och misstanke väcktes om de ens driver!
Så småningom drog drevet norrut och jag började oroa mej för att det går för nära stamväg 51 som alltid är hårt trafikerad.
Nu var det dags att göra upp en strategi om hur vi går till väga för att fånga in hundarna och hoppades på att någon skjuter haren så att vi får stopp på drevet. Göran började gå norrut efter hundarna genom skogen och jag skulle ta mej med bil till 51:an.
Där i skogen kom drevet rakt på Göran men med bössan på ryggen skuter man ingen hare.
Till min förskräckelse såg jag nu på gps:n att Tilde tog en sväng upp på 51:an men förvann tillbaka in i skogen
och drevet fortsatte västerut.
Bigge hade nu lämnat Tilde och var bara 100 m från mej så jag började locka på honom för att få åtminstone en hund räddad. Och han kom!
Så småningom fick vi ut skyttar i skogen vid vägen och till slut fick Pentti fast Tilde, bara 100m från vägen!
Vilken lättnad då man stirrar på sin telefon och Tracker Hunter berättar för en att hunden rör sej med 0km hastighet och man vet att faran är över!
Det var genomsvettiga karlar jag fick bjuda på en slurk vatten medan de tog igen sej. Klockan hade hunnit bli två på eftermiddagen och dagen hade igen en gång blivit alldeles för lång för en hund på bara 20 månader.
På kvällen var det två som sov gott hemma på soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar