Slutet av veckan var svinkall! -27 hade vi ännu på lördag morron så nån jakt hade det inte blivit. Men ganska skönt var det att kura inomhus då inte hundarna ville gå frivilligt ut och kissa ens.
Jag passade på att städa lite grundligare och då gamla mor&far kom på besök tyckte mor att man inte skulle kunna tro att vi har 3 hundar i huset då det är så städat hos oss.
Så städning märks tydligen fast jag trott motsatsen.

På söndag morgon hade temperaturen stigit till bara -12 grader så nu var det dags att sticka iväg till Störsvik där vi inte jagat på länge.

Skaren höll för mej på snöskor riktigt bra så det var lätt att ge sej in skogen.
Jag släppte Tilde direkt från bilen med risk för att hon tar upp ett rusackspår vid golfbanan men där fanns inga spår alls så hon kom gärna med då jag lockade på henne.
Under natten hade det snöat några cm och hararna hade inte rört på sej efter att snöfallet slutat så inga färska spår syntes och nu hade vi nytta av Tildes lösmynthet.
Att hon väckte gick inte att missta sej på och bar 10 minuter senare drog drevet iväg.
Redan 400m senare hade hon första tapptet men hon hölls där och kom först efter 20 min för att kolla om jag var kvar och då hon hittade mej där hon förväntade sej att jag skulle finnas, sprang hon tillbaka till tapptet.
Snart hade hon hittat utspåret och så bar det iväg igen.
Efter 3 timmars bra jobb med ett antal korta tappt som hon alla klarade av att reda ut såg jag på gps:en att konsentrationen började tryta.
Nu började hon springa runt i gamla jagade spår och då tyckte jag att vi kunde sluta.
Så jag hoppade i bilen för att komma närmare henne och körde in på en oplogad parkeringsplats och där hängde sedan 4-hjulsdrivna Pandan fast på snövallen med hjulen snurrande utan att greppa marken!
Så fick jag användning för min lilla snöspade som Göran skaffat åt mej!
Och varmt blev det! Men jag klarade det.
Visserligen hade jag då redan ringt Göran som tagit fast Bigge nere i Stubbans för att komma o dra loss mej och då jag medelade att hjälpen inte mera behövs tyckte han att det fick räcka för dem (vilket jag är så ledsen för).
Medan jag grävt snö såg jag att Tilde börjat leta efter mej så jag körde tillbaka och stötte på friluftare som försökt ta fast den lilla söta beaglen som var alldeles ensam i skogen. De hade tänkt ringa 112 för att meddela om upphittad hund. Vi pratade ett tag om att det är en jakthund och att jag hela tiden vet var den rör sej då den har en gps i västen den har på sej och så tackade jag för omtanken och begav mej in i skogen för att locka in Tilde.