2012-12-27

Så är vi tillbaka i vardagen efter julfirandet. I dagarna tre umgicks vi med hela tjocka släkten och njöt av julefriden mellan snöskottningsturerna, för det snöade och snöade...

Men, efter julannandag lovades det töväder! Det har vi hoppats på för att få en skare som håller hundarna och varför inte också människor så att det blir lätt att röra sej i skogen.

Så när jag steg upp i morse och upptäckte att det var blött ute var det med glädje jag konstaterade att väderprognosen hållit.
Tilde fick komma med till Stubbans för att springa av sej och mest blev det spring på vägen och koll över snövallen efter spår. Inte ett enda harspår fick vi syn på och klövdjuren intresserade inte :)
På ett ställe fanns det lukter som lockade och hare var det men riktigt gamla spår.


Och här går tydligen gränsen för när Tilde skäller för nu hölls hon tyst, till all tur! Sedan började det regna! Det tog oss ett bra tag att komma tillbaka till bilen och jag hann bli ordentligt våt.

Ines knä blir bättre men det har hänt att hon blivit ganska så ond i knät om hon fått för långa länkar. Det är inte lätt att veta var gränsen går för motionen då det också är viktigt att hon tränar upp musklerna i benet. I varje fall har hon nu en bättre ställning på det opererade benet än hon haft tidigare så jag undrar vad som varit fel i hennes ben.
Nu har hon också börjat löpa så det är ett pusslande med portarna här inne. Bigge är ändå förvånansvärt beskedlig och håller sej ifrån henne då man befaller honom bort. Ines är nog den liderliga :) hon sitter och ylar och kvinkar och hoppas på pojksällskap men den här gången blev det nu inte parning pga knäskadan.

Den här bilden tog Dennis och gav den rubriken:
                                                                        Ines i butkan



2012-12-17


Lördagens jakt i Stubbans. En hare hade ätit på var sida om vägen och säkert gått och lagt sej alldeles nyss.
Det är Tilde som är i farten.

2012-12-14

Äntligen hade 12 dagar gått och det var dags att ta bort stygnen från Tildes sår. Det gick hur lätt som helst och redan följande dag åkte vi till skogs.
Kl 9 släppte jag Tilde och Bigge vid golfbanan och lyckades få dem lockade med mej in i skogen  säkert pga att inte ett spår av harar fanns att skåda!
Ganska fort hade båda försvunnit in i skogen och snart hörde jag drevskall. Drevet snurrade på på ett område som bara hade ca 500m i omkrets och då snötäcket nu är 30 cm tjockt  kände jag inte speciellt för att plumsa på med mina snöskor i onödan så jag väntade  med kameran på ett bra ´pass` att drevet skulle komma till mej :)


Men drevet kom inte ens i närheten av mej. Det fanns ingen anna råd än att plumsa in i skogen och ta fast hundarna. Haren hade nog fått skjuts att dömma av spåren jag hittade





Kl 14 fick jag fast båda två och då var jag ganska trött i benen. Så var det bara att fort ta sej hem, få lite mat i sej, duscha och hoppa på tåget till stan för att hinna på julfest!

Och vad lärde jag mej av det här? Att inte släppa 2 hundar samtidigt om man har en tidtabell att hålla!

2012-12-06

Snön kom med ett riktigt oväder för en vecka sedan och just då skulle jag åka till Kangasniemi med Tilde för att jaga tillsammans med ett antal jagande damer.
Jag startade kl 13 för att hinna fram innan det blev mörkt och också för att undvika fredagsrusningen som kunde bli direkt farlig i snöstormen.
Bilresan gick bra och då jag kom fram till stugan var Moona, Maaret och Minna redan där med sina hundar. Maarets hund hade gjort sitt första drevprov och Moona och Minna varit domare.

Ganska snart var alla på plats och vi hade en trevlig kväll med mat, bastu och prat om jakt, hundar och avel.



Stugan låg mitt i jaktmarken men då temperaturen under de senaste dagarna varit under noll och det alldeles i närheten fanns en sjö med svag is åkte vi till säkra marker. Där släppte vi hundarna och det dröjde bara ett ögonblick innan en hare var upptäckt. Men när så många hundar såsar på i skogen tillsammans blir det inte så bra och därför lockade jag Tilde med mej längre bort till en grandunge där jag tänkte att det kunde finnas harspår. Nästan genast gjorde Tilde slag och ringade fint i kanske 10 minuter då jag fick syn på henne och såg att hon blödde från ena frambenet. Efter en närmare titt såg jag ett sår stort som en 20 sents slant och till min bestörtning såg jag muskeln  i botten på såret.
Det fanns inte så mycket annat att göra än att åka till stugan och där försöka hitta en veterinär för att få såret sytt. Kangasniemi är ingen stor ort så där fanns ingen hjälp att få. Efter lite funderande bestämde jag mej för att åka hemåt och att stanna i Lahtis hos dejourerande veterinären.






En timme senare kunde jag köra de återstående 150km hem med en sovande hund i bilen.
Så det blev inte så mycket jagat på vår jaktresa.
Nu har vi då två hundar sjukskrivna! Tildes stygn får jag ta bort efter 12 dagar och då ska det gå bra att jaga igen. Medan vi väntar på att dagarna går ska såret hållas torrt och rent. Det visade sej var lättare sagt än gjort då inget förband hålls på så jag stickade en strumpa som jag trodde skulle skydda såret.

Men inte fungerade strumpan! Efter några skutt i snödrivorna hade den ochså glidit av så nu har såret fått var bart och tillsvidare har antibiotikan hållit det rent.


Ines går på sitt opererade ben om farten inte blir för hög. Inne leker hon med Tilde men verkar nog ta det lite försiktigare än tidigare under lekarna. Nu ska musklerna förstärkas och då är det väl bra att hon använder benet mångsidigt.