Äntligen! Så kändes det när jag idag åkte till Fagervik för att titta på valparna. Lite spänd var jag på att se hur Vilda skulle ta emot mej. Skulle hon låta mej komma nära valplådan? Men Vildas matte Margita bjöd ju in både mej och Oskus matte Emila, mormor och farmor ;) för att hon trodde vi skulle bli väl emottagna och så var det.
Vilda viftade glatt på svansen och hoppade upp i min famn och då jag lite senare tog en valp i mina händer brydde sej Vilda inte alls.
Lillingen som vägde bara 190g vid födseln vägde idag 440g och var precis lika pigg som alla de andra valparna och till allas vår stora glädje märkte vi att just hon hade idag öppnat det första ögat i hela kullen!

X-kullens far, Kuopusmaa Osku FI19799/12

Tavajs X-kull såg dagens ljus den 5 januari på dräktighetens 59 dygn.

På mindre än 4 timmar födde Vilda fram 9 valpar. 5 hanar och 4 tikar.

Den största vägde 300g och den minsta 190g. Lillingen  har Margita fått jobba lite extra med för att se till att hon också får sin dagliga ranson av näringen men nu när fem dagar gått har hon börjat gå stadigt upp i vikt och vi hoppas och tror att vi nu är på den säkra sidan. Hon har hela tiden varit pigg och livlig så nån verklig orsak till oro har det inte varit, bara att se till att hon inte hamnar i skymundan från sina stora syskon.

Det råkade sej också så att vintern kom på riktigt i samma väva. Vi har haft temperaturer på ner till -25 grader så Vildas mage har lindats in i varma halsdukar, så att hon inte drar på sej juver-inflammation, då hon ska ut och stöka undan sina bestyr.

När en vecka gått efter nedkomsten ska jag kontakta de blivande beagle-ägarna om tilldragelsen.

Vilda mår bra!
Om ca 1 vecka ska valparna födas och det syns minsann.

Vildas matte Margita skriver också blogg och där kan man följa med Vilda och hennes familj.

Alva har varit duktig i skogen. Så gott som varje gång har hon lyckats få upp hare och drivit riktigt fint flera gånger.

Visserligen börjar det alltid med lek. Hon rullar runt i gräset, tuggar på pinnar osv men det är väl tillåtet då man ännu bara är 9 månader.

Men medan hon leker springer hon omkring och hittar ofta ett nattspår som väcker intresse och då blir det allvar. Hon har tålamod ,envishet och tydligen också skicklighet att reda ut spåret för mycket ofta blir det drev.

Det längsta drevet tillsvidare räckte i 1,5 timmar. Visserligen med lite hjälp på några tappt men sedan sprang haren inom skotthåll och Alvas andra hare sköts.

Två gånger har hon lyckats hålla skogsharen igång hela varvet runt. Dreven har räckt 20 minuter men varit utan tappt. Det tycker jag är fint.

Men, Alvas skall är ganska klent. Trots att det är tätt och man hör tydligt två lägen, ett gällt och ett dovt. Man luras nästan att tro att det är två hundar i gång. Men med min hörsel har jag svårt att uppfatta det när drevet går längre bort.

Ännu en egenskap Alva har som är värd att nämnas är att hon inte är lös varken på sök eller i drevet.

Så här ser hon ut när hon ´ställer ut`sej

Så har vi varit på jakt med Lippe ( Tavajs Viva), Vildas syster.

Lippe var duktig!

Som byte fick vi 2 harar!