jag måste riktigt tänka efter för att få med allt som ska:


Först var det Vilda

som kom med husse Palle och leta efter hare.
Det började inte så bra då vi stötte på en massa, alltså med massa menar jag runt 10 stycken lösa hundar, flera med gps runt halsen! Det var alldeles tydligt nån som kommit med hela sin kennel av fågelhundar för att rasta dem på vårt jaktområde!
Vilda hade vi kopplad då hundarna kom fram till henne och jag blev rädd för att Vilda skulle bli så skärrad att hon inte skulle kunna fungera alls.
Men Vilda brydde sej inte och då jag inte såg till några människor som jag hade kunnat upplysa om att de är ute på olagliga vägar var det bara att försöka dra iväg undan flocken. Det behövdes bara lite rytande från mej så stack de iväg.

Det var isigt väder och det snöade lätt. Inga harspår gick att upptäcka och då var det svårt att hjälpa Vilda.

Det kändes bra att se hur bra Vilda rörde sej. Hon sökte energiskt och vida omkring men det hjälpte inte. Det hade varit så fint att komma på hare men det blev inte så nu.

  Vilda var ju bara 5 månader gammal så efter ett par timmar beslöt vi oss föra ta fast Vilda och åka hem.

Det jag såg var bra. Vilda är ivrig och rör sej självständigt i skogen!

Två dagar senare var det Lippe (Viva). Nu regnade det och det ser man ju på bilderna att linsen är dimmig

Lippe var också modig och trivdes bra i skogen. Dagen innan hade jag varit här med Tilde och sett en massa harspår nere vid sjön så vi gick dit. Men nu fanns det ingenting kvar av dem så vi gick vidare. Vi hade varit igång redan 2 timmar och stod och planerade att sluta för dagen men då jag vänder på huvudet ser jag haren hoppa iväg bara 7-8 meter från oss.

Där vid tallen längst till höger hade haren legat och tryckt medan Lippe sprang omkring och vi stod och pratade. Nu blev det fart på gummorna! Vi lockade Lippe till legan och Lippe började gräva upp stället haren legat på :)
Sedan visade vi henne på spåret och hon stack iväg, men tyst!
Snart blev det tappt och efter ett tag kom hon tillbaka till oss.

 Vi gick till tapptet och hjälpte henne hitta spåret på nytt och igen fortsatte hon, men fortfarande tyst!
Och just då slutade gps:en fungera! 10 minuter och ingen kontakt, aj att det harmade! När Lippe nu kom tillbaka kunde vi jun inte hjälpa henne mera då vi inte visste vart haren hade försvunnit så vi beslöt att vi slutar.
Vi hade haft en riktigt fin och lyckad dag!

De två sista dagarna i februari blev det jakt, först i Trollshovda hos Kenneth och Bella. Göran hade planerat att ta bara Ines och Tilde med. Men det visste inte jag, så när jag kom sist till bilen packade jag in också Bigge bak i bilen. Att Bigge var med märkte Göran först när vi började köra på sandvägen i Trollshovda för då började Bigge gny, så som han alltid gör då han fattar att snart blir det jakt.
Bigge skulle ändå sparas till morgondagens jakt så han fick stanna som sällskap åt Bellas matte.
Vi hade igen en fin dag i skogen. Bella och Tilde drev samma hare i timmar. Igen gick drevet till precis samma område som det gjorde för Tilde och Ella då vi var där på jakt med ´de jagande damerna`. Det var bara att vänta på att hundarna kom tillbaka. Det gjorde Tilde vi 15-tiden men Bella måste hämtas med bil därifrån!
Den 28 februari, säsongens sista jaktdag, måste jag gå på mitt första officiella styrelsemöte med Svenska Hörselförbundet.
Hundarna var beställda till golfbanan för att få bukt med rusackorna på banorna. Hundarna hade haft bra drev men med skyttarna var det lite si och så  trots att de hade varit många till antalet.
Nu hittar man Olavis provresultat från januari i Beagleklubbens arkiv