Visst har vi jagat sedan senast jag skrev här i bloggen, och många gånger men det jag först ska berätta om är när vi åkte till Irland där vi skulle få följa med på packjakt med Sunnyland Beagles pack

 Det var Ines uppfödare Vesa o Merja Meriläinen som har Astalan Kennel som samlade ihop ett jäng av ägare till hundar från deras kennel till den här resan.
Vi åkte iväg på torsdag morgon mitt i februari till Dublin. Där skulle vi njuta ev stadsemester men höjdpunkten på resan var lördag då vi åkte till Nord-Irland, strax väster om Belfast, närmare bestämt orten Antrim och Sunnyland Beagles.
Kl 8 på lördag morgon hoppade vi på bussen utanför vårt hotell

och närmare 200 km senare hade vi genom bussfönstret beundrat de vida slätterna och bergen på väg norrut

och befann oss på kennel Sunnyland Beagles där vi bjöds på kaffe och smörgås i Joint-Master:Mr John Shaw Brown (huntsman) hem,

  där jag lade märke till en massa beagle-inspirerade detaljer

sedan var det dags att hälsa på hos beaglena. Tikarna till vänster och hanarna till höger, inalles något runt 40-talet hundar.

det var trevligt att se vilket fint fårhållande det var mellan människa och djur. När hundarna hoppade in i bilen gick det tyst och diciplinerat till

 och då vi samlades till jakt och hundarna släpptes lösa var det ingen som stack i väg innan den fått lov.

Vi skulle följa efter packet och Master John ledde det. Dessutom fanns det ett antal huntsmens vars uppgift var att dirigera packet åt rätt håll.
Disciplinen i packet var beundransvärd. På videoklippet här under ser man hur packet reagerar på masters trumpetande i hornet.

men trots att huntsmännen sprang på i otrolig fart med långa steg för att dirigera packet hände ett sorgligt missöde!
Vi stod och lystrade till drevet då vi såg en räv fly undan oljudet. Räven är inte lätt att upptäcka, men den finns på bilden.

Snart såg vi packet ta upp rävspåret och senare fick vi veta att drevet gåt över landsvägen där en hund blev påkörd av en bil och dog. Huntmannen hade inte hunnit fram i tid för att ändar riktningen på packet.

Vädret under dagen hade kunnat vara bättre. Det blåste hårt, det regnade, det haglade och ibland sken solen. Efter ca 5 timmar samlade master John ihop sitt pack som nu bestod av smutsiga hundar

De lokala irländarna hade under dagens lopp samlats för att följa med jakten och därför hade vi möjligheten att ventilera på hur olika sätt vi bedriver harjakt i respektive länder med hjälp av beagles. Irländarna tyckte att det inte var fair play att skjuta haren så som brukligt är hos oss. De ansåg att haren ska ha en chans att undkomma sitt öde. Det vi fick bevittna var att haren visst kan komma undan trots att 32 beaglen jagar den alldeles som haren ofta kommer undan en ensam drivande beagle och skytten i Finland.

Hundarna var smutsiga och trötta då de föstes upp i bilen efter uträttat förvärv och vi avlsutade dagen som gäster på knytkalaset som traditionellt ordnas i cottaget  på orten

Det var en fantastisk upplevelse att få vara med och bevittna jakt på vår ras ursprungliga brukssätt. Man kunde bara konstarera att harjakt med beagle i vårt land skiljer sej stort från det ursprungliga sättet.