Först var det Ella som fick komma och pröva på våra jaktmarker. Hon jobbade energiskt på och efter envist sökande fick hon igång haren som hade blivit alldeles ljus i pälsen på bara 2 veckor. Ellas jaktdag slutade med att hon tog ett nappatag med en mårdhund.
Följande dag var det Tildes tur. Som vanligt skällde hon så fort hon hade harlukt i nosen och ibland trodde jag att: Nu! men nej!
Söket tog 1,5 timmar men då det sedan började hetta till var det inget tvivel om vad saken gällde.
(Släpa fram videon 3 minuter så blir det inte så långtråkigt. Min avsikt var att klippa videon men det har jag tydligen inte lyckats med.)
Det underliga var att då hon rett ut åt vilket håll haren sprungit fortsatte hon alldeles tyst med den påföljd att hon kom på den på legan. Sedan drev hon den i 10 minuter och lämnade taptet genast för att komma tillbaka till mej. Då jag såg på gps att hon lämnade taptet började jag genast gå dit.
Det var 700m så det tog ett tag men då vi kom fram fortsatte Tilde genast reda ut mysteriet. Och mödan lönade sej för 40 minuter senare hittade hon haren och igen tystnade hon innan hon kom på den.
Det här var första gången Tilde rett ut ett tappt :) Nu räckte drevet 20minuter och då hon sedan tappade hölls hon där :) Så var det läge att koppla henne och åka hem.
Jag skulle vara kl 14 i stan med Ines på Arcanum där naprapat Annica Tähtinen skulle undersöka henne. Ines har haltat på sitt vänstra bakben flera dagar efter de två senaste jakterna och man har sett att hon inte går naturligt.
Ines blev behandlad med laser för det visade sej att hon hade slemsäcksinflammation i det högra knävecket.
1 dags vila rekommenderades och sedan skulle vi kunna gå på jakt.
Så var vi komna till lördag och Bigge i skogen.
Att det tog Bigge närmare 2 timmar att hitta hare berättar ganska mycket om hur envist hararna ligger och trycker nu då de blivit ljusa. Vanligtvis är det frågan om minuter tills Bigge har igång ett drev på de här markerna där det finns mycket hare.
Först gick drevet in bland sommarstugorna, kan tänka mej invånarnas fröjd över att bli väckta på lördagmorron! Men till all lycka kom han bort efter ett tag och då lockade jag med mej honom in i skogen igen. Sedan tog det ett tag att hitta följande hare och då första tapptet kom åkte vi hem för att inte störa svampplockarna som nu började dyka upp.
Ines var pigg och glad och hade ju fått lov att gå till skogs på söndag. Vi åkte ner till Stubbans med hopp om att få en hare skjuten. I Subbans finns det nästan bara fältharar på kullarna mellan åkrarna. Ines fick ta sej över ett ganska stort område innan hon i en ung granskog hittade haren.
Drevet drog iväg österut och buktade sedan norrut mot vägen där jag på långt håll såg då haren hoppade in i skogen skrämd av en cyklist som kom emot den. Där hade Ines en halv timmes tappt men hittade spåret och drevet fortsatte. Hon hade nu blivit så långt efter haren att det började gå hackigt och efter ett tag kopplade vi henne och åkte hem utan hare.
Och senare på kvällen haltade hon illa på sitt bakben igen :( Få se hur det här ska sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar