Det blev en väntan på 50 timmar!
Och det var ganska hemska timmar!
En halv timme efter att Ines och Tilde rymde för mej såg grannen dem springa över sin gård med fullt jaktskall men vad de jagade såg hon inte.

Ingenting hörde vi av dem efter det och då det var dags att gå och sova hade ännu inga hundar kommit.

Följande morgon tog jag Bigge med mej på cykellänk västerut för att kolla om det gick att upptäcka några tecken på att tikarna fanns i närheten.
En bil stannde oss och föraren undrade om det var den här hunden ( Bigge alltså) som varit på rymmen under natten. Nehej, svarade jag men jag har två andra beaglen som är på rymmen.
Han berättade att då han rastat sina 4 hundar kl 22.30 hade 1 beagle kommit jagande över hans går men att han inte kunnat göra annat än jobba med att hindra sina egna vinthundar att ta upp drevet. Inte heller han hade sett av drevbytet.
Nu kunde man ganska säkert utesluta att det var klövdjur de jagat för de hade under 4 timmar hållits på ett så litet område att hjort kunde det inte vara. Men att han sett bara en hund var skrämmande.

Då jag fört hem Bigge började jag köra ut efterlysningen jag gjort om rymlingarna och snart kom ett samtal om att två hundar jagat kl 3 på morgonen på samma område som de tidigare iaktagelserna skett.

Så gick lördagen utan några fler tecken på liv. Vi antog att det var räv de jagat så Göran kammade igenom skogen på jakt efter rävlyor och 2 stycken hittade han men inga hundar. Järnvägsvallarna hade han också kollat upp men inget där heller.
På kvällen åkte jag till skogs med en engångsgrill och höna att grilla. Allt efter råd från etsijäkoiraliitto  Då kolen brunnit ner och hönan spred sin doft lämnade jag mat och några klädesplagg på platsen och åkte hem.
Vid det här laget var jag ganska så modfälld och hade svårt att tro att mina hundar kunde vara vid liv, då de tydligen höll till mellan riksvägen och vår byväg som det bara är 1,5 km mellan och som dessutom klyvs av järnvägen.

Då ringde telefonen! Det är Göran som säger att han nu har 2 beaglen i bilen!

Göran hade fortsatt letandet, nu redan på Sjundeå sidan, då han fått ett samtal om att båda hundarna jagat hela föregående natt runt de här mänskornas hus, så att de inte kunnat sova, men inte lyckats fånga in de små jaktidioterna heller!
Av den här informationen kunde Göran sluta sej till vilken skogsbilväg det kunde löna sej att åka till och då han kommer dit ser han två trötta, styva beaglen sakta komma lunkande på vägen hemåt!

Vilken lättnad! Hur kan man ha en sådan tur!

Väl hemma fick de var sitt litet köttben och så somnade de!
Lite slitna tassar hade i synnerhet Tilde men i övrigt hade de klarat sej bra!