Äntligen! Så kändes det när jag idag åkte till Fagervik för att titta på valparna. Lite spänd var jag på att se hur Vilda skulle ta emot mej. Skulle hon låta mej komma nära valplådan? Men Vildas matte Margita bjöd ju in både mej och Oskus matte Emila, mormor och farmor ;) för att hon trodde vi skulle bli väl emottagna och så var det.
Vilda viftade glatt på svansen och hoppade upp i min famn och då jag lite senare tog en valp i mina händer brydde sej Vilda inte alls.
Lillingen som vägde bara 190g vid födseln vägde idag 440g och var precis lika pigg som alla de andra valparna och till allas vår stora glädje märkte vi att just hon hade idag öppnat det första ögat i hela kullen!

X-kullens far, Kuopusmaa Osku FI19799/12

Tavajs X-kull såg dagens ljus den 5 januari på dräktighetens 59 dygn.

På mindre än 4 timmar födde Vilda fram 9 valpar. 5 hanar och 4 tikar.

Den största vägde 300g och den minsta 190g. Lillingen  har Margita fått jobba lite extra med för att se till att hon också får sin dagliga ranson av näringen men nu när fem dagar gått har hon börjat gå stadigt upp i vikt och vi hoppas och tror att vi nu är på den säkra sidan. Hon har hela tiden varit pigg och livlig så nån verklig orsak till oro har det inte varit, bara att se till att hon inte hamnar i skymundan från sina stora syskon.

Det råkade sej också så att vintern kom på riktigt i samma väva. Vi har haft temperaturer på ner till -25 grader så Vildas mage har lindats in i varma halsdukar, så att hon inte drar på sej juver-inflammation, då hon ska ut och stöka undan sina bestyr.

När en vecka gått efter nedkomsten ska jag kontakta de blivande beagle-ägarna om tilldragelsen.

Vilda mår bra!
Om ca 1 vecka ska valparna födas och det syns minsann.

Vildas matte Margita skriver också blogg och där kan man följa med Vilda och hennes familj.

Alva har varit duktig i skogen. Så gott som varje gång har hon lyckats få upp hare och drivit riktigt fint flera gånger.

Visserligen börjar det alltid med lek. Hon rullar runt i gräset, tuggar på pinnar osv men det är väl tillåtet då man ännu bara är 9 månader.

Men medan hon leker springer hon omkring och hittar ofta ett nattspår som väcker intresse och då blir det allvar. Hon har tålamod ,envishet och tydligen också skicklighet att reda ut spåret för mycket ofta blir det drev.

Det längsta drevet tillsvidare räckte i 1,5 timmar. Visserligen med lite hjälp på några tappt men sedan sprang haren inom skotthåll och Alvas andra hare sköts.

Två gånger har hon lyckats hålla skogsharen igång hela varvet runt. Dreven har räckt 20 minuter men varit utan tappt. Det tycker jag är fint.

Men, Alvas skall är ganska klent. Trots att det är tätt och man hör tydligt två lägen, ett gällt och ett dovt. Man luras nästan att tro att det är två hundar i gång. Men med min hörsel har jag svårt att uppfatta det när drevet går längre bort.

Ännu en egenskap Alva har som är värd att nämnas är att hon inte är lös varken på sök eller i drevet.

Så här ser hon ut när hon ´ställer ut`sej

Så har vi varit på jakt med Lippe ( Tavajs Viva), Vildas syster.

Lippe var duktig!

Som byte fick vi 2 harar!

Snart har vi jul igen, så har tiden gått!

Alva är nu 9 månader och har haft några fina drev och första haren sköts för henne då hon var 8,5 månader gammal.
Då jagade vi i Kuhmoinen en vecka och hade turen att få jaga på snö.

Visserligen var de 3 första dagarna helt spårlösa efter ovädret som fört med sej 25 cm snö. Men på den fjärde dagen stötte Alva på en omkullfallen gammal trädstam som visade sej vara intressant.

Två gånger kröp hon in i stammen och den tredje gången försvann hon så långt in och var så länge där att vi blev rädda att hon hade fastnat. Då jag böjde mej ner för att titta om jag ser nåntong av henne såg jag att hon just höll på att backa ut.
Döm om min förvåning då jag sedan såg att hon släpade ut en hare ur stammens djup!

Haren kom låss och stack iväg och Alva efter.
Efter ett längre tappt, som hon klarade upp hade Göran haren på kornet och Alvas första hare var skjuten.

Sedan dess har Alva haft några riktigt fina drev. Visserligen har de inte varit längre än 15-20 minuter men hon har drivit haren hela varvet runt.
Här är en video jag lyckades filma den 4 december och som man ser, hade vi ingen snö då.

Så ska jag berätta om Ines.
Hösten började bra för Ines. Vi började försiktigt då konditionen inte riktigt var vad den borde vara i augusti och dessutom var Ines allt för tjock. Hösten var igen så varm att man var tvungen att avbryta jakten ganska tidigt på dagen innan det blev för varmt så det blev korta dagar i skogen.

Sedan började Ines halta efter jakten och nu på det bakben som inte opererats för korsbandsskada hösten 2012.
Vi anade ju nog vad det rörde sej om och misstankarna bekräftades hos veterinären.
Korsbandet hade brustit i högra knät den här gången.

Den 12 oktober opererades knät.

Den här gången har allt gått mycket bättre och nu 2 månader efter operationen kan vi redan gå på långa länkar utan att Ines haltar följande dag. Nu är hon också smal om midjan men till skogs kan hon inte släppas den här vintern.

Och så ska det födas valpar som ska få namnet Tavajs.
Det är Tavajs Vilda

 och Kuopusmaa Osku

som ska ha valpar i början på januari. Vilda ska föda och sköta sina valpar hemma i sitt eget hem hos familjen Björklöf i Ingå men jag har fått lov att registrera kullen i mitt kennelnamn och det är jag mycketr glad för.