Snart har vi jul igen, så har tiden gått!

Alva är nu 9 månader och har haft några fina drev och första haren sköts för henne då hon var 8,5 månader gammal.
Då jagade vi i Kuhmoinen en vecka och hade turen att få jaga på snö.

Visserligen var de 3 första dagarna helt spårlösa efter ovädret som fört med sej 25 cm snö. Men på den fjärde dagen stötte Alva på en omkullfallen gammal trädstam som visade sej vara intressant.

Två gånger kröp hon in i stammen och den tredje gången försvann hon så långt in och var så länge där att vi blev rädda att hon hade fastnat. Då jag böjde mej ner för att titta om jag ser nåntong av henne såg jag att hon just höll på att backa ut.
Döm om min förvåning då jag sedan såg att hon släpade ut en hare ur stammens djup!

Haren kom låss och stack iväg och Alva efter.
Efter ett längre tappt, som hon klarade upp hade Göran haren på kornet och Alvas första hare var skjuten.

Sedan dess har Alva haft några riktigt fina drev. Visserligen har de inte varit längre än 15-20 minuter men hon har drivit haren hela varvet runt.
Här är en video jag lyckades filma den 4 december och som man ser, hade vi ingen snö då.

Så ska jag berätta om Ines.
Hösten började bra för Ines. Vi började försiktigt då konditionen inte riktigt var vad den borde vara i augusti och dessutom var Ines allt för tjock. Hösten var igen så varm att man var tvungen att avbryta jakten ganska tidigt på dagen innan det blev för varmt så det blev korta dagar i skogen.

Sedan började Ines halta efter jakten och nu på det bakben som inte opererats för korsbandsskada hösten 2012.
Vi anade ju nog vad det rörde sej om och misstankarna bekräftades hos veterinären.
Korsbandet hade brustit i högra knät den här gången.

Den 12 oktober opererades knät.

Den här gången har allt gått mycket bättre och nu 2 månader efter operationen kan vi redan gå på långa länkar utan att Ines haltar följande dag. Nu är hon också smal om midjan men till skogs kan hon inte släppas den här vintern.

Och så ska det födas valpar som ska få namnet Tavajs.
Det är Tavajs Vilda

 och Kuopusmaa Osku

som ska ha valpar i början på januari. Vilda ska föda och sköta sina valpar hemma i sitt eget hem hos familjen Björklöf i Ingå men jag har fått lov att registrera kullen i mitt kennelnamn och det är jag mycketr glad för.

Hur har det gått för Ines då?
Ines opererade knä har äntligen blivit så bra att det håller för jakt!
Då jakten började i höstast var Ines allt för tjock och hade dålig kondition. Ett par timmar i skogen gick bra men blev det mer haltade hon följande dag.
Sakta men säkert ökade vi på både antalet dagar / vecka  och på tiden i skogen.
Första veckan i oktober jagade vi på Karlö ( Hailuoto) och Ines var ute 4 dagar under veckan. Det resulterade i några drev och också i smalare midja.
Hennes arbete i skogen gav ändå mycket mer att önska. Det verkade som om hon hade tappat gnistan och jag var mycket ledsen.

För 2 veckor sedan var vi ute igen och Ines tog upp en hare. Göran beslöt sej för att skjuta den genast. Avsikten var att Ines kanske skulle få stinget tillbaka om hon får konfronteras med bytet på nära håll.
Och så gick det!
Följande dag var Ines som en annan hund. Det var gamla Ines tillbaka!
Sedan dessa har vi varit 3 gånger på jakt och hon har haft drev alla gånger.
Två av dreven har varit verkligen fina! Den ena gången drev hon haren 1timme och 40 minuter,
den andra gången 50 minuter utan tappt tills haren sköts.
Den tredje gången blev drevet inte längre än 25 minuter men en trevlig video fick jag på både hare och Ines.

Livet med två hundar är annorlunda än med tre. Lättare, visserligen! Men ... jag saknar Tilde.

Ines började löpa så det gällde att ha koll på var Bigge höll hus. Jag har rastat Ines då Göran rastat Bigge , eller vise versa.
Så en dag när Göran gick med Bigge på länk genom skogen kommer det tre lösa hundar som ryker på Bigge så att han blöder av betten! Veterinärbesök och ett antal stygn i rumpan på Bigge och diverse obehagliga samtal med ägaren till de lösa hundarna.
Det är underligt att fast man har rätten på sin sida ska man bli tvungen att läsa lagen för den skyldiga!

Nu ser jag fram emot att både Vilda och Lippe ska gå på utställning i Kimito den 24.5 och också Bella ska visas upp där.
Efter den utställningen har alla valpar från min första kull, T-kullen, född den 19.5.2011, fått utlåtande om exteriören.