När alla valparna hade flyttat åkte vi till Päijälä för att jaga på statens jaktmarker i Kuhmois.
Vår plan gick ut på att åka i väg tidigare på hösten den här gången för att undvika att hamna i oväder som för ett år sedan. Då började snöstormen medan vi körde upp och vi var utan ström och fick röja oss fram då träd hade fallit över vägarna osv.

Så nu var vi ute 3 veckor tidigare men snö fick vi den här gången också! Inte lika mycket och storm kunde man inte tala om men hararna tryckte under hela veckan och vi såg bara något enstaka harspår.

Vi släppte Alva och Lippe tillsammans och alla dagar tog de upp hare men allt för långt borta från oss.

Drevena gick varje dag bort till olovliga marker så det var bara för oss att hoppa i bilen och åka iväg för att ta fast hundarna.

Men vi njöt nog av vår jaktsemester ändå. Vi eldade små pinnar i vår nya ´risukeitin` och kokade kaffe och grillade korv.

På kvällarna badade vi bastu och njöt av lugnet och ron i stugan framför brasan.

Lippe har haft problem med analkörtlarna antagligen hela livet. Körtlarna har inte tömts av sig själva och det har varit nödvändigt att tömma dem manuellt med 3 veckors mellanrum. Det är en ganska otäck göra och plågsamt för Lippe så vi bestämde att något måste göras.

Det finns antagligen bara en veterinär i det här landet som opererar den här åkomman med en helt annan metod än andra veterinärer. Han heter Esko Töysä och finns i Viitasaari.
Då vi nu skulle befinna oss i Kuhmois som ligger halvvägs till Viitasaari så slog vi två flugor i en smäll och åkte dit för att få Lippe opererad.
Det var riktigt bra timat för det var -16° med strålande solsken på fredag morgon när vi startade.

Själva ingreppet tog ca 1 timme. Töysä är också homeopat så både Lippe och Alva fick små burkar med homeopatiska preparat som eftervård.

Alva har haft en bula på högra höften i ett års tid efter att, som vi antar, blivit sparkad av en hjort. Då hon inte i något skede verkar ha haft ont har vi antagit att det inte varit nån fara. Men i något skede under förra vintern började hon hoppa över varannat steg på vänstra bakbenet.

Det sägs vara vanligt att beaglen gör det och att det sällan finns en fysisk orsak till ´pomppandet`. Så vi följde med situationen men fortfarande märktes ingenting som skulle ha skvallrat om att Alva hade ont eller på annat sätt led av varken bulan till höger eller det utelämnade steget till vänster.

För säkerhets skull visades hon på våren för en veterinär som skrev ut en lång kur på värkmedicin och knäna undersöktes för att utesluta patella luksation. Allt väl med andra ord.

Under hösten som gått blev hennes gång ändå så onaturlig att vi röntgade ryggrad, höfter och armbågar. Höfterna är C/B, armbågarna 0/0 och ryggraden utan skavanker. Alva var dock svår att söva ner och medan höterna bröts ut för att kunna röntgas måste man ge henne mera bedövning i flera etapper för att få undersökningen utförd.
Veterinärens kommentar var att Alva hade mycket ont och att det är smärtan som fick henne att kvickna till - en hund inte ljuger då den är nersövd.
Bulan undersöktes med ultraljud där man såg att muskeln var alldeles söndertrasad ännu ett år efter hjortsparken.

Vården blev laserbehandking av bulan, värkmedicin och ´nerv`medicin för pomppandet. När det här var avklarat gick vi sedan till en osteopat som manipulerade rygg och höft och som sade att Alva kommer att bli bra!

Vilda mår bra!
Om ca 1 vecka ska valparna födas och det syns minsann.

Vildas matte Margita skriver också blogg och där kan man följa med Vilda och hennes familj.

Alva har varit duktig i skogen. Så gott som varje gång har hon lyckats få upp hare och drivit riktigt fint flera gånger.

Visserligen börjar det alltid med lek. Hon rullar runt i gräset, tuggar på pinnar osv men det är väl tillåtet då man ännu bara är 9 månader.

Men medan hon leker springer hon omkring och hittar ofta ett nattspår som väcker intresse och då blir det allvar. Hon har tålamod ,envishet och tydligen också skicklighet att reda ut spåret för mycket ofta blir det drev.

Det längsta drevet tillsvidare räckte i 1,5 timmar. Visserligen med lite hjälp på några tappt men sedan sprang haren inom skotthåll och Alvas andra hare sköts.

Två gånger har hon lyckats hålla skogsharen igång hela varvet runt. Dreven har räckt 20 minuter men varit utan tappt. Det tycker jag är fint.

Men, Alvas skall är ganska klent. Trots att det är tätt och man hör tydligt två lägen, ett gällt och ett dovt. Man luras nästan att tro att det är två hundar i gång. Men med min hörsel har jag svårt att uppfatta det när drevet går längre bort.

Ännu en egenskap Alva har som är värd att nämnas är att hon inte är lös varken på sök eller i drevet.

Så här ser hon ut när hon ´ställer ut`sej

Så har vi varit på jakt med Lippe ( Tavajs Viva), Vildas syster.

Lippe var duktig!

Som byte fick vi 2 harar!

Snart har vi jul igen, så har tiden gått!

Alva är nu 9 månader och har haft några fina drev och första haren sköts för henne då hon var 8,5 månader gammal.
Då jagade vi i Kuhmoinen en vecka och hade turen att få jaga på snö.

Visserligen var de 3 första dagarna helt spårlösa efter ovädret som fört med sej 25 cm snö. Men på den fjärde dagen stötte Alva på en omkullfallen gammal trädstam som visade sej vara intressant.

Två gånger kröp hon in i stammen och den tredje gången försvann hon så långt in och var så länge där att vi blev rädda att hon hade fastnat. Då jag böjde mej ner för att titta om jag ser nåntong av henne såg jag att hon just höll på att backa ut.
Döm om min förvåning då jag sedan såg att hon släpade ut en hare ur stammens djup!

Haren kom låss och stack iväg och Alva efter.
Efter ett längre tappt, som hon klarade upp hade Göran haren på kornet och Alvas första hare var skjuten.

Sedan dess har Alva haft några riktigt fina drev. Visserligen har de inte varit längre än 15-20 minuter men hon har drivit haren hela varvet runt.
Här är en video jag lyckades filma den 4 december och som man ser, hade vi ingen snö då.

Så ska jag berätta om Ines.
Hösten började bra för Ines. Vi började försiktigt då konditionen inte riktigt var vad den borde vara i augusti och dessutom var Ines allt för tjock. Hösten var igen så varm att man var tvungen att avbryta jakten ganska tidigt på dagen innan det blev för varmt så det blev korta dagar i skogen.

Sedan började Ines halta efter jakten och nu på det bakben som inte opererats för korsbandsskada hösten 2012.
Vi anade ju nog vad det rörde sej om och misstankarna bekräftades hos veterinären.
Korsbandet hade brustit i högra knät den här gången.

Den 12 oktober opererades knät.

Den här gången har allt gått mycket bättre och nu 2 månader efter operationen kan vi redan gå på långa länkar utan att Ines haltar följande dag. Nu är hon också smal om midjan men till skogs kan hon inte släppas den här vintern.

Och så ska det födas valpar som ska få namnet Tavajs.
Det är Tavajs Vilda

 och Kuopusmaa Osku

som ska ha valpar i början på januari. Vilda ska föda och sköta sina valpar hemma i sitt eget hem hos familjen Björklöf i Ingå men jag har fått lov att registrera kullen i mitt kennelnamn och det är jag mycketr glad för.

Tiden har gått. Man kan väl säga att sakta men säkert.
En beagle till ville vi ha och hade tänkt att det skulle bli en tik med kennelnamnet Tavajs.
Med Bellas ( Tavajs Tekla) ägare hade vi kommit överens om att betäcka Bella med Aurinkoahon Tositarkoituksin och att en tik ur valpkullen skulle stanna hos oss.

Men det visade sej att Bellas löp gick obemärkt förbi den här gången så det blev ingen betäckning.

Nu  hoppas vi på att det ska lyckas bättre vid nästa löp.

Men, en ny hund måste vi nog ha nu. Så vi åkte till Muhos efter Panun Tellu

På bilden är Alva, som vi kallar henne, 8 veckor gammal hemma i Muhos hos sin uppfödare Pentti Nurro.

Nu har Alva varit här en vecka och hon har charmat oss fullständigt redan. Hon är modig och stabil och har för övrigt ett lynne precis sådant som rasbeskrivningen uppger, med andra ord också glad och vänlig.
De allra första dagarna var Ines lite avvisande mot Alva men sakta men säkert bröts isen och Ines började t.o.m leka med valpen.
Nu händer det redan att de sover nära varandra, men bara ibland.