Hur har det gått för Ines då?
Ines opererade knä har äntligen blivit så bra att det håller för jakt!
Då jakten började i höstast var Ines allt för tjock och hade dålig kondition. Ett par timmar i skogen gick bra men blev det mer haltade hon följande dag.
Sakta men säkert ökade vi på både antalet dagar / vecka  och på tiden i skogen.
Första veckan i oktober jagade vi på Karlö ( Hailuoto) och Ines var ute 4 dagar under veckan. Det resulterade i några drev och också i smalare midja.
Hennes arbete i skogen gav ändå mycket mer att önska. Det verkade som om hon hade tappat gnistan och jag var mycket ledsen.

För 2 veckor sedan var vi ute igen och Ines tog upp en hare. Göran beslöt sej för att skjuta den genast. Avsikten var att Ines kanske skulle få stinget tillbaka om hon får konfronteras med bytet på nära håll.
Och så gick det!
Följande dag var Ines som en annan hund. Det var gamla Ines tillbaka!
Sedan dessa har vi varit 3 gånger på jakt och hon har haft drev alla gånger.
Två av dreven har varit verkligen fina! Den ena gången drev hon haren 1timme och 40 minuter,
den andra gången 50 minuter utan tappt tills haren sköts.
Den tredje gången blev drevet inte längre än 25 minuter men en trevlig video fick jag på både hare och Ines.

Det är redan ett tag sedan vi blev bjudna till Vildas jaktmarker.

 Vi hade en härlig dag med solsken och hardrev på Själö.

Vildas sök fick vi inte se för haren stack iväg framför näsan på oss alla och Vilda tog upp vittringen och drev haren i 40 minuter!
Sedan blev det tappt i strandstenarna men Vilda gav inte upp. Hon försökte ivrigt reda upp vart haren försvunnit men lyckades inte hitta den bland bumlingarna.

 Vid det här laget var det redan så varmt att det var bäst att sluta.
På hemfärden sov Vilda gott!

och vi körde förbi en simmande älg

Härliga nyheter strömmar in:
Vilda har fått sitt första hardrev och likaså Lippe (Viva)
Idag sköt Silja första haren för Lippe

Här är både hare och Lippe! Jag antar Lippe vrider sej av skratt och pur lycka. Lippe hade redan haft ett drev innan hon sökte upp den här på 20 minuter och efter 17 minuters drev kom matte till skott.
Grattis Lippe och grattis Silja också!

Vi har varit flera morgnar på jakt nu. Tidigare borde jag ha stigit upp för att hundarna skulle ha bästa förutsättningar för att hitta hare men vi har varit tidigast kl 6 ute.
Värmen har kommit tillbaka med upp till 20 graders värme på dagarna så vi har fått komma hem efter några timmar för att inte få värmeslag.
Vidare bra har det inte heller gått och många gånger har vi blivit utan drev.
Men när Ines sök blev förskräckligt dåligt började jag misstänka  att hon har noskvalster. Och när jag började följa med hur hon beter sej så, jo, hon nyser ofta och är fuktig i näsborrarnas yttre vikar.

Igår påbörjade vi en Milbemax kur åt båda två. Maskmedicin har de redan fått tidigare. Så nu ska det väl börja löpa i skogen också.

Så hade vi den 20 augusti och uppvärmningen inför jaktperioden kunde inledas.
Det var jätte-spännande att stiga upp kl 4.30 föra att kunna släppa Ines kl 5 i Störsvik. Spänningsmomentet bestod naturligtvis mest av att se hur benet klarar sej. Men allt gick bra! Jag lät henne vara lös bara 2 timmar och jag var glad att hon inte fick upp nån hare.
Följande morgon var vi ute igen och då blev det drev. Jag stod mitt i ett kantarellhav då hon tog upp drevet och jag knäppte på videon men haren hade tydligen sprungit bakom min rygg för där kom Ines i fullt drev.
Ca 1/2 timme drev hon och fortfarande inga problem med benet. Tyvärr var jag tvungen att ta fast henne på första tapptet.
Båda dagarna fick hon efter ansträngningen 3 piller av det homeopatiska preparatet Arnica Montana. Det ska främja återhämtningen och också lindra smärta om de försvagade musklerna i det opererade benet har blivit för hårt ansträngda.
Sen var det dags för Ines att vila
Och Bigges tur att få  göra premiär.
Bigge gav några väckskall och 20 minuter senare fick han upp spåret på haren och man hörde tydligt på skallet när han kom i fatt haren. På det drevet fick jag den här fina videon.

Också Bigge fick jag lov att ta fast på tappt efter 3 timmar i skogen så att han inte skulle tröttas ut för mycket av första dagens skogsfärd.
Nu väntar en längre paus då jag skall deltaga i Nordiska Hörselskadades Sammarbetskommitte´s årsmöte i Åbo över veckoslutet och torsdagen den 28.8 skall jag infinna mej på öronkliniken i Helsingfors för att genomgå en operation där man installerar ett cochlea-implantat också i mitt andra öra som varit dövt i mer än 20 år.