jag måste riktigt tänka efter för att få med allt som ska:


Först var det Vilda

som kom med husse Palle och leta efter hare.
Det började inte så bra då vi stötte på en massa, alltså med massa menar jag runt 10 stycken lösa hundar, flera med gps runt halsen! Det var alldeles tydligt nån som kommit med hela sin kennel av fågelhundar för att rasta dem på vårt jaktområde!
Vilda hade vi kopplad då hundarna kom fram till henne och jag blev rädd för att Vilda skulle bli så skärrad att hon inte skulle kunna fungera alls.
Men Vilda brydde sej inte och då jag inte såg till några människor som jag hade kunnat upplysa om att de är ute på olagliga vägar var det bara att försöka dra iväg undan flocken. Det behövdes bara lite rytande från mej så stack de iväg.

Det var isigt väder och det snöade lätt. Inga harspår gick att upptäcka och då var det svårt att hjälpa Vilda.

Det kändes bra att se hur bra Vilda rörde sej. Hon sökte energiskt och vida omkring men det hjälpte inte. Det hade varit så fint att komma på hare men det blev inte så nu.

  Vilda var ju bara 5 månader gammal så efter ett par timmar beslöt vi oss föra ta fast Vilda och åka hem.

Det jag såg var bra. Vilda är ivrig och rör sej självständigt i skogen!

Två dagar senare var det Lippe (Viva). Nu regnade det och det ser man ju på bilderna att linsen är dimmig

Lippe var också modig och trivdes bra i skogen. Dagen innan hade jag varit här med Tilde och sett en massa harspår nere vid sjön så vi gick dit. Men nu fanns det ingenting kvar av dem så vi gick vidare. Vi hade varit igång redan 2 timmar och stod och planerade att sluta för dagen men då jag vänder på huvudet ser jag haren hoppa iväg bara 7-8 meter från oss.

Där vid tallen längst till höger hade haren legat och tryckt medan Lippe sprang omkring och vi stod och pratade. Nu blev det fart på gummorna! Vi lockade Lippe till legan och Lippe började gräva upp stället haren legat på :)
Sedan visade vi henne på spåret och hon stack iväg, men tyst!
Snart blev det tappt och efter ett tag kom hon tillbaka till oss.

 Vi gick till tapptet och hjälpte henne hitta spåret på nytt och igen fortsatte hon, men fortfarande tyst!
Och just då slutade gps:en fungera! 10 minuter och ingen kontakt, aj att det harmade! När Lippe nu kom tillbaka kunde vi jun inte hjälpa henne mera då vi inte visste vart haren hade försvunnit så vi beslöt att vi slutar.
Vi hade haft en riktigt fin och lyckad dag!

De två sista dagarna i februari blev det jakt, först i Trollshovda hos Kenneth och Bella. Göran hade planerat att ta bara Ines och Tilde med. Men det visste inte jag, så när jag kom sist till bilen packade jag in också Bigge bak i bilen. Att Bigge var med märkte Göran först när vi började köra på sandvägen i Trollshovda för då började Bigge gny, så som han alltid gör då han fattar att snart blir det jakt.
Bigge skulle ändå sparas till morgondagens jakt så han fick stanna som sällskap åt Bellas matte.
Vi hade igen en fin dag i skogen. Bella och Tilde drev samma hare i timmar. Igen gick drevet till precis samma område som det gjorde för Tilde och Ella då vi var där på jakt med ´de jagande damerna`. Det var bara att vänta på att hundarna kom tillbaka. Det gjorde Tilde vi 15-tiden men Bella måste hämtas med bil därifrån!
Den 28 februari, säsongens sista jaktdag, måste jag gå på mitt första officiella styrelsemöte med Svenska Hörselförbundet.
Hundarna var beställda till golfbanan för att få bukt med rusackorna på banorna. Hundarna hade haft bra drev men med skyttarna var det lite si och så  trots att de hade varit många till antalet.
Nu hittar man Olavis provresultat från januari i Beagleklubbens arkiv

Visst har vi jagat sedan senast jag skrev här i bloggen, och många gånger men det jag först ska berätta om är när vi åkte till Irland där vi skulle få följa med på packjakt med Sunnyland Beagles pack

 Det var Ines uppfödare Vesa o Merja Meriläinen som har Astalan Kennel som samlade ihop ett jäng av ägare till hundar från deras kennel till den här resan.
Vi åkte iväg på torsdag morgon mitt i februari till Dublin. Där skulle vi njuta ev stadsemester men höjdpunkten på resan var lördag då vi åkte till Nord-Irland, strax väster om Belfast, närmare bestämt orten Antrim och Sunnyland Beagles.
Kl 8 på lördag morgon hoppade vi på bussen utanför vårt hotell

och närmare 200 km senare hade vi genom bussfönstret beundrat de vida slätterna och bergen på väg norrut

och befann oss på kennel Sunnyland Beagles där vi bjöds på kaffe och smörgås i Joint-Master:Mr John Shaw Brown (huntsman) hem,

  där jag lade märke till en massa beagle-inspirerade detaljer

sedan var det dags att hälsa på hos beaglena. Tikarna till vänster och hanarna till höger, inalles något runt 40-talet hundar.

det var trevligt att se vilket fint fårhållande det var mellan människa och djur. När hundarna hoppade in i bilen gick det tyst och diciplinerat till

 och då vi samlades till jakt och hundarna släpptes lösa var det ingen som stack i väg innan den fått lov.

Vi skulle följa efter packet och Master John ledde det. Dessutom fanns det ett antal huntsmens vars uppgift var att dirigera packet åt rätt håll.
Disciplinen i packet var beundransvärd. På videoklippet här under ser man hur packet reagerar på masters trumpetande i hornet.

men trots att huntsmännen sprang på i otrolig fart med långa steg för att dirigera packet hände ett sorgligt missöde!
Vi stod och lystrade till drevet då vi såg en räv fly undan oljudet. Räven är inte lätt att upptäcka, men den finns på bilden.

Snart såg vi packet ta upp rävspåret och senare fick vi veta att drevet gåt över landsvägen där en hund blev påkörd av en bil och dog. Huntmannen hade inte hunnit fram i tid för att ändar riktningen på packet.

Vädret under dagen hade kunnat vara bättre. Det blåste hårt, det regnade, det haglade och ibland sken solen. Efter ca 5 timmar samlade master John ihop sitt pack som nu bestod av smutsiga hundar

De lokala irländarna hade under dagens lopp samlats för att följa med jakten och därför hade vi möjligheten att ventilera på hur olika sätt vi bedriver harjakt i respektive länder med hjälp av beagles. Irländarna tyckte att det inte var fair play att skjuta haren så som brukligt är hos oss. De ansåg att haren ska ha en chans att undkomma sitt öde. Det vi fick bevittna var att haren visst kan komma undan trots att 32 beaglen jagar den alldeles som haren ofta kommer undan en ensam drivande beagle och skytten i Finland.

Hundarna var smutsiga och trötta då de föstes upp i bilen efter uträttat förvärv och vi avlsutade dagen som gäster på knytkalaset som traditionellt ordnas i cottaget  på orten

Det var en fantastisk upplevelse att få vara med och bevittna jakt på vår ras ursprungliga brukssätt. Man kunde bara konstarera att harjakt med beagle i vårt land skiljer sej stort från det ursprungliga sättet.

Nån gång i höstas började jag planera ett jaktveckoslut i Tenala.
Vi har varit där och jagat med Bella (Tavajs Tekla) och hennes husse Kenneth och då har tanken fallit mej in att här skulle det vara fint att få jaga tillsammans med mina bekanta jagande damer.
Nu i början på februari blev det av. Vi var fyra stycken med var sin beagle som kom dit på fredag kväll och gjorde oss hemmastadda i den lokala jaktföreningens stuga.

På kvällen hade det börjat snöa så på lördag morgon då vi drog till skogs  låg det 20cm ny snö på marken. Hararna hade inte rört sej alls under natten men med 4 ivriga beaglar blev det drev ändå.
Vi gjorde upp eld, grillade korvoch kokade kaffe i panna.

Det fortsatte att snöa nästan hela dagen
På kvällen badade vi bastu, åt och drack gott och njöt av känslan då man varit ute hela dagen.Hundarna tog igen sej utslängda lite här och där.

 Vi fick också besök av Bella och Kenneth, som är chef för älglaget och liksom lite vår värd.

 Till natten lade vi ut våra madrasser på stuggolvet och sov sött, åtminstone den som  rymdes i sin bädd

Söndagen var lika spårlös som lördag. Jag tog Tilde med mej och vi gick på tumis åt ett håll och de andra gjorde lika.
Efter ett tag hittade Tilde ett ställe där en hare ätit och antagligen ruvat ända sedan natten till lördag. Jag såg inte haren ge sej iväg därifrån men då jag inte hittade spår i den orörda snön som ledde in till matstället antar jag att den gett sej iväg bara ett ögonblick innan jag tog den här videon

Senare på eftermiddagen hade hundarna ett fint packdrev. Det lät fint de gånger man hörde skallena!

Under de två dagarna samlade Tilde över 70km enligt gepsen och då det var i rätt djup snö var det en riktigt utmattad hund jag hämtade hem.

Några bilder har jag  fått på valparna. Här är det Nelli som har börjat testa vad man får och inte får och blev tagen på bar gärning i mattes säng.

och så är det Topi som poserar i soffan

Lippe hade kunnat råka riktigt illa ut! Hon hade visat tecken på att ha ont i magen och då hon  började spy då hon ätit åkte de med henne till veterinären. Då vetten inte hittade något fel på henne men hon tydligt hade ont togs det en röntgenbild där man såg att det var en synål, med tråd på ändan, som satt fast imagen. Lippe opererades genast och mår nu bra men får inte springa på två veckor.

Äntligen har vi vinterväder! Visserligen redan i några veckor har temperaturen hållits under noll och bara ett tunt, tunt lager snö har vi. Det har t.o.m varit så kallt ibland att man inte kunnat gå på jakt.

Här var det Bigge som i början på månaden tog upp en hare när vi redan slutat för dagen och var på väg hem.
Den 12.1 ordnades det drevprov i Janakkala och Olavi (Trym) deltog. Olavi hade inte riktigt tur med vädret för det snöade på morgonen och hela förmiddagen. Inte mycket, men det hade varit bättre utan snöfall. Under natten hade inga harar rört på sej så det tog ett par timmar innan Olavi kom på harens matplats där den hoppat av och an. Olavi nystade ut legan och drevet drog igång. 48 minuter blev det i första perioden men också minus poäng för löshet på sök och ett för löshet på drev. Andra perioden inledde han med ett kort drev på hjort som han dock lämnade efter att ha kört iväg den 500m. Det här tycker jag var en mycket, mycket god egenskap :)
Slutpoängen blev 22 och Olavis husse meddelade genast att det ska bli revanch, för Olavi kan bättre!

Förra veckan var jag ensam hemma hela veckan och det blir ganska tight att hinna rasta hundar morgon och kväll, hinna på jobb osv. När det sedan blev dags för mina lediga dagar åkte jag till Tenala för att inspektera jaktmarkerna och stugan som vi ska husera i då vi, 6 damer med beaglen, i månadsskiftet ska jaga där under en helg.
På fredag fick jag besök av en programdragare från TV. Vi gick igenom vad vi ska tala om under inspelningen av Inhimmillinen tekijä.
På lördag var det underbart väder men jag beslöt mej för att ta alla tre hundar på länk för att sedan baka bulla för att ha att bjuda på om någon skulle dyka upp på födelsedagskaffe. Men, ingen kom! Det harma lite, jag hade ju kunnat åka till skogs!

Idag, söndag, var det då -20 på morgonen. Kl 10 hade det blivit -15 och då tog jag Tilde och åkte till Störsvik. Där fanns gott om spår, visserligen lite insnöade men nattspår i varje fall och du milde, den Tilde! så hon gläfste. 2 timmar höll vi på men nåt drev blev det inte. Visst kan det vara kiva med lite löshet men idag var det för mycket!
Så jag förde hem henne och tog Ines med tillbaka. Vi tog ett annat område inte alls långt ifrån och Ines fick också söka i nästan 2 timmar men utan resultat blev hon också. Men Ines skäller då inte i onödan!

Äntligen har vi vinterväder! Visserligen redan i några veckor har temperaturen hållits under noll och bara ett tunt, tunt lager snö har vi. Det har t.o.m varit så kallt ibland att man inte kunnat gå på jakt.

Här var det Bigge som i början på månaden tog upp en hare när vi redan slutat för dagen och var på väg hem.
Den 12.1 ordnades det drevprov i Janakkala och Olavi (Trym) deltog. Olavi hade inte riktigt tur med vädret för det snöade på morgonen och hela förmiddagen. Inte mycket, men det hade varit bättre utan snöfall. Under natten hade inga harar rört på sej så det tog ett par timmar innan Olavi kom på harens matplats där den hoppat av och an. Olavi nystade ut legan och drevet drog igång. 48 minuter blev det i första perioden men också minus poäng för löshet på sök och ett för löshet på drev. Andra perioden inledde han med ett kort drev på hjort som han dock lämnade efter att ha kört iväg den 500m. Det här tycker jag var en mycket, mycket god egenskap :)
Slutpoängen blev 22 och Olavis husse meddelade genast att det ska bli revanch, för Olavi kan bättre!

Förra veckan var jag ensam hemma hela veckan och det blir ganska tight att hinna rasta hundar morgon och kväll, hinna på jobb osv. När det sedan blev dags för mina lediga dagar åkte jag till Tenala för att inspektera jaktmarkerna och stugan som vi ska husera i då vi, 6 damer med beaglen, i månadsskiftet ska jaga där under en helg.
På fredag fick jag besök av en programdragare från TV. Vi gick igenom vad vi ska tala om under inspelningen av Inhimmillinen tekijä.
På lördag var det underbart väder men jag beslöt mej för att ta alla tre hundar på länk för att sedan baka bulla för att ha att bjuda på om någon skulle dyka upp på födelsedagskaffe. Men, ingen kom! Det harma lite, jag hade ju kunnat åka till skogs!

Idag, söndag, var då -20 på morgonen. Kl 10 hade det blivit -15 och då tog jag Tilde och åkte till Störsvik. Där fanns gott om spår, visserligen lite insnöade men nattspår i varje fall och du milde, den Tilde! så hon gläfste. 2 timmar höll vi på men nåt drev blev det inte. Visst kan det vara kiva med lite löshet men idag var det för mycket!
Så jag förde hem henne och tog Ines med tillbaka. Vi tog ett annat område inte alls långt ifrån och Ines fick också söka i nästan 2 timmar men utan resultat blev hon också. Men Ines skäller då inte i onödan!

Med jämna mellanrum kommer det bilder på V-valparna. Jag blir lika glad varje gång!

 Det här är Topi (Valle) med en av sina kompisar.

 Det här är Lippe (Viva) som jag hälsade på idag efter att ha varit med Ines på fysikalisk vård på Viks djursjukhus. Här nedanför är det Nelli (Vista) som redan för några veckor sedan kunde leka i snön uppe i Malax. Och visst är de lika som två bär!

Tilde fixade julhare åt oss på söndagen. En jätte stor fälthare som hon fick jobba  2,5 timmar på att hitta. spåret ledde henne sent om sider 400m in i skogen där hon kom på haren. Drevet tog bara 5 minuter!

På torsdagen den 21.11 hade vi tid åt Ines på Wiks djursjukhus fysikaliska avdelning.

Ines uppskattades ha muskelmassan i bakbenen fördelad till 60% på det friska benet och 40% på det opererade, om man utgår från att det finns 100%. Nu ska vi sträva till att det blir 50/50 vilket inte betyder att det friska benet ska mista muskler.
Ines fick prova på kommande terapi i form av löpning i vattenbassäng.

Efter ett tag slappnade hon av och fysioterapeuten kunde sätta löpbanan i rullning för en liten stund, men bara en stund och så fick det räcka för den här gången.

Det är viktigt att upplevelsen inte blir obehaglig så att vi ska kunna genomföra rehabiliteringen i bassängen. Följande besök i bassängen blir om en vecka och under tiden ska Ines få springa sakta! i skogen och balansera på balansplatta. Vilket låter svårt men inte är det.

På fredag morgon kom Jaska med Olavi (Trym) på jakt.

Det var med spänning vi väntade på att få följa med hur Olavi uppför sej i skogen! Och en bra upplevelse blev det! Olavi slösade inte 1 minut på att söka hare ;) det tog exakt 2 minuter! Den drev han i 54 minuter tills han tappade den men jobbade ihärdigt på tapptet men lyckades inte hitta haren på nytt. Jag hade turen att se haren sitta och fundera på hur nä'ra den ska släppa Olavi innan det är dags att skutta iväg.

Nöjda herrar och Olavi poserar för en glad uppfödare :)

På lördag levde jag ett riktigt hundliv : på morgonen till skogs för 2 timmar med Ines i koppel och Tilde lös. Sedan hem och äta lite och för att byta hund. Tillbaka till skogen med Bigge som fick jaga 3 timmar. På kvällen till fjäderholmarna ovaggad!
På söndag till skogs igen med Göran, Tilde och Ines. Nu släppte vi var sin hund med 1,5 km avstånd från varandra. Båda hundarna hade 4 timmars tomma sök!

Och till sist bilder jag fått på valparna. Topi med sina djur-syskon

 Nelli i Malax

 och Lippe 

och Dooris med Bella