Visst har vi jagat sedan senast jag skrev här i bloggen, och många gånger men det jag först ska berätta om är när vi åkte till Irland där vi skulle få följa med på packjakt med Sunnyland Beagles pack

 Det var Ines uppfödare Vesa o Merja Meriläinen som har Astalan Kennel som samlade ihop ett jäng av ägare till hundar från deras kennel till den här resan.
Vi åkte iväg på torsdag morgon mitt i februari till Dublin. Där skulle vi njuta ev stadsemester men höjdpunkten på resan var lördag då vi åkte till Nord-Irland, strax väster om Belfast, närmare bestämt orten Antrim och Sunnyland Beagles.
Kl 8 på lördag morgon hoppade vi på bussen utanför vårt hotell

och närmare 200 km senare hade vi genom bussfönstret beundrat de vida slätterna och bergen på väg norrut

och befann oss på kennel Sunnyland Beagles där vi bjöds på kaffe och smörgås i Joint-Master:Mr John Shaw Brown (huntsman) hem,

  där jag lade märke till en massa beagle-inspirerade detaljer

sedan var det dags att hälsa på hos beaglena. Tikarna till vänster och hanarna till höger, inalles något runt 40-talet hundar.

det var trevligt att se vilket fint fårhållande det var mellan människa och djur. När hundarna hoppade in i bilen gick det tyst och diciplinerat till

 och då vi samlades till jakt och hundarna släpptes lösa var det ingen som stack i väg innan den fått lov.

Vi skulle följa efter packet och Master John ledde det. Dessutom fanns det ett antal huntsmens vars uppgift var att dirigera packet åt rätt håll.
Disciplinen i packet var beundransvärd. På videoklippet här under ser man hur packet reagerar på masters trumpetande i hornet.

men trots att huntsmännen sprang på i otrolig fart med långa steg för att dirigera packet hände ett sorgligt missöde!
Vi stod och lystrade till drevet då vi såg en räv fly undan oljudet. Räven är inte lätt att upptäcka, men den finns på bilden.

Snart såg vi packet ta upp rävspåret och senare fick vi veta att drevet gåt över landsvägen där en hund blev påkörd av en bil och dog. Huntmannen hade inte hunnit fram i tid för att ändar riktningen på packet.

Vädret under dagen hade kunnat vara bättre. Det blåste hårt, det regnade, det haglade och ibland sken solen. Efter ca 5 timmar samlade master John ihop sitt pack som nu bestod av smutsiga hundar

De lokala irländarna hade under dagens lopp samlats för att följa med jakten och därför hade vi möjligheten att ventilera på hur olika sätt vi bedriver harjakt i respektive länder med hjälp av beagles. Irländarna tyckte att det inte var fair play att skjuta haren så som brukligt är hos oss. De ansåg att haren ska ha en chans att undkomma sitt öde. Det vi fick bevittna var att haren visst kan komma undan trots att 32 beaglen jagar den alldeles som haren ofta kommer undan en ensam drivande beagle och skytten i Finland.

Hundarna var smutsiga och trötta då de föstes upp i bilen efter uträttat förvärv och vi avlsutade dagen som gäster på knytkalaset som traditionellt ordnas i cottaget  på orten

Det var en fantastisk upplevelse att få vara med och bevittna jakt på vår ras ursprungliga brukssätt. Man kunde bara konstarera att harjakt med beagle i vårt land skiljer sej stort från det ursprungliga sättet.

Nån gång i höstas började jag planera ett jaktveckoslut i Tenala.
Vi har varit där och jagat med Bella (Tavajs Tekla) och hennes husse Kenneth och då har tanken fallit mej in att här skulle det vara fint att få jaga tillsammans med mina bekanta jagande damer.
Nu i början på februari blev det av. Vi var fyra stycken med var sin beagle som kom dit på fredag kväll och gjorde oss hemmastadda i den lokala jaktföreningens stuga.

På kvällen hade det börjat snöa så på lördag morgon då vi drog till skogs  låg det 20cm ny snö på marken. Hararna hade inte rört sej alls under natten men med 4 ivriga beaglar blev det drev ändå.
Vi gjorde upp eld, grillade korvoch kokade kaffe i panna.

Det fortsatte att snöa nästan hela dagen
På kvällen badade vi bastu, åt och drack gott och njöt av känslan då man varit ute hela dagen.Hundarna tog igen sej utslängda lite här och där.

 Vi fick också besök av Bella och Kenneth, som är chef för älglaget och liksom lite vår värd.

 Till natten lade vi ut våra madrasser på stuggolvet och sov sött, åtminstone den som  rymdes i sin bädd

Söndagen var lika spårlös som lördag. Jag tog Tilde med mej och vi gick på tumis åt ett håll och de andra gjorde lika.
Efter ett tag hittade Tilde ett ställe där en hare ätit och antagligen ruvat ända sedan natten till lördag. Jag såg inte haren ge sej iväg därifrån men då jag inte hittade spår i den orörda snön som ledde in till matstället antar jag att den gett sej iväg bara ett ögonblick innan jag tog den här videon

Senare på eftermiddagen hade hundarna ett fint packdrev. Det lät fint de gånger man hörde skallena!

Under de två dagarna samlade Tilde över 70km enligt gepsen och då det var i rätt djup snö var det en riktigt utmattad hund jag hämtade hem.

Några bilder har jag  fått på valparna. Här är det Nelli som har börjat testa vad man får och inte får och blev tagen på bar gärning i mattes säng.

och så är det Topi som poserar i soffan

Lippe hade kunnat råka riktigt illa ut! Hon hade visat tecken på att ha ont i magen och då hon  började spy då hon ätit åkte de med henne till veterinären. Då vetten inte hittade något fel på henne men hon tydligt hade ont togs det en röntgenbild där man såg att det var en synål, med tråd på ändan, som satt fast imagen. Lippe opererades genast och mår nu bra men får inte springa på två veckor.

Igår träffade vi Vera som nuförtiden heter Dooris

 Dooris öron!

 Dooris schäferkompis Donna lärha åga om den lilla :)

och sen blev Dooris trött

Äntligen har vi vinterväder! Visserligen redan i några veckor har temperaturen hållits under noll och bara ett tunt, tunt lager snö har vi. Det har t.o.m varit så kallt ibland att man inte kunnat gå på jakt.

Här var det Bigge som i början på månaden tog upp en hare när vi redan slutat för dagen och var på väg hem.
Den 12.1 ordnades det drevprov i Janakkala och Olavi (Trym) deltog. Olavi hade inte riktigt tur med vädret för det snöade på morgonen och hela förmiddagen. Inte mycket, men det hade varit bättre utan snöfall. Under natten hade inga harar rört på sej så det tog ett par timmar innan Olavi kom på harens matplats där den hoppat av och an. Olavi nystade ut legan och drevet drog igång. 48 minuter blev det i första perioden men också minus poäng för löshet på sök och ett för löshet på drev. Andra perioden inledde han med ett kort drev på hjort som han dock lämnade efter att ha kört iväg den 500m. Det här tycker jag var en mycket, mycket god egenskap :)
Slutpoängen blev 22 och Olavis husse meddelade genast att det ska bli revanch, för Olavi kan bättre!

Förra veckan var jag ensam hemma hela veckan och det blir ganska tight att hinna rasta hundar morgon och kväll, hinna på jobb osv. När det sedan blev dags för mina lediga dagar åkte jag till Tenala för att inspektera jaktmarkerna och stugan som vi ska husera i då vi, 6 damer med beaglen, i månadsskiftet ska jaga där under en helg.
På fredag fick jag besök av en programdragare från TV. Vi gick igenom vad vi ska tala om under inspelningen av Inhimmillinen tekijä.
På lördag var det underbart väder men jag beslöt mej för att ta alla tre hundar på länk för att sedan baka bulla för att ha att bjuda på om någon skulle dyka upp på födelsedagskaffe. Men, ingen kom! Det harma lite, jag hade ju kunnat åka till skogs!

Idag, söndag, var det då -20 på morgonen. Kl 10 hade det blivit -15 och då tog jag Tilde och åkte till Störsvik. Där fanns gott om spår, visserligen lite insnöade men nattspår i varje fall och du milde, den Tilde! så hon gläfste. 2 timmar höll vi på men nåt drev blev det inte. Visst kan det vara kiva med lite löshet men idag var det för mycket!
Så jag förde hem henne och tog Ines med tillbaka. Vi tog ett annat område inte alls långt ifrån och Ines fick också söka i nästan 2 timmar men utan resultat blev hon också. Men Ines skäller då inte i onödan!