förstoppning

förvånad blev jag inte då också Ines löp började en vecka efter Tilde. Man har ju berättat för mej att så går det med flera tikar i huset.
Dagen efter att jag konstarerat faktum, som var lördag, verkade Ines svälja en benbit som antagligen var för stor, så verkade det i varje fall. Hon hade alldeles tydligt ont i magen på kvällen och följande morgon hade hon spytt och mådde lika dåligt ännu, sedan bajsade hon inte på hela dagen. Då det var dags för mej att gå och lägga mej hade Ines så ont att hon darrade.

Bilderna klistrar jag in för att pigga upp lite för läsaren :)

Jag vågade inte vänta till måndagmorgon så jag åkte 40 km till Vik och dejourerande veterinär för att få hjälp. Lite retade det mej att på Vik ansåg de Ines må så bra att de inte tog nån röntgen och då hade vi ju kunnat få samma vård hos vår egen veterinär i Kyrkslätt som dejourerar men inte har nån röntgen.
Jag hade redan börjat mata i Ines paraffinolja och det skulle jag fortsätta med samt ge henne Tramal mot smärtan.
Besöket tog oss 6 timmar och folk som skulle tidigt på jobb var redan igång då vi körde hem. Jag stannade hemma från jobbet för att följa med hur Ines mådde. Men det hände egentligen ingenting.

På tisdag morgon bajsade hon lite men fortfarande var hon dålig.

På onsdag gick vi på nytt till läkare och nu togs det röntgen som visade att tjocktarmen var full av avföringsmassa men ingenting tydde på att en benbit skulle sitta fast nånstans. Hon fick vätska under huden och medicin som skall lösa upp massan och dessutom ska hon ha Pepsid för magsyrorna i 2 veckor.
Om hon inte blev piggare under följande dag skulle man röntga med 15 minuters mellanrum för att kunna se om massan överhuvudtaget rör på sej. Om den inte gör det skulle det bli operation.

Med stor lättnad kunde jag på torsdag konstarera att Ines var mycket piggare och då hon på kvällen för första gången under veckan försökte krysta ur sej nånting kändes det bra.
På fredag morgon lyckdes hon få ur sej lite och där är vi nu, alltså ser det bra ut för tillfället.

Jag har köpt ren- och broilerkött till hundmat. Båda köttprodukterna innehåller malat ben och brosk och det är antagligen det här benmjölet som samlat sej till en kompakt massa i tarmen. Alla 3 hundar har ätit samma mat och de andra har inga problem. Varför Ines råkat ut för det här vet jag inte.

Äntligen började Tildes andra löp! Visst är det behändigt om hon i fortsättningen också  löper med 11 månaders mellanrum och nu återstår det att se om Ines påverkas och också börjat löpa. Det lär ju bli så med tikar som bor i samma hushåll.

Ganska länge har vi kämpat med Tildes dåliga uppförande vid möte med stora svarta hundar då vi går på länk. Visserligen kan det ibland också bli rabalder då nån annan färgs hund kommer emot. Det är omöjligt att förutse hur hon kommer att bete sej för ofta går det också riktigt bra.

Med 3 hundar på länk vill det bli ganska omöjligt att få ordning på henne och nu började jag ha nog så jag beställde tid hos Emmi. Hon följer den omtalade Pertti Vilanders filosofi och då jag läst och gillat boken ´Koiran korjauskirja`som han skrivit ville jag gå dit med mina hundproblem.

Vi fick order om att ta Ines och Tilde med oss då Tilde dessutom gärna deltar i Ines anfall mot högljudda traktorer och  lastbilar (vilket också är ett problem vi vill bli av med).

Speciellt gillar jag det att här börjar man med att testa hundarna! Testen är bara ett delmoment av en mentaltest där man tar reda på hurudana nerver hunden har. Var den ligger på skalan hård-mjuk.
Resultatet är avgörande för hur träningen ska genomföras och det är det här jag gillar i Emmis skola.

Jag hade naturligtvis kameran med mej och frågade om jag fick fotografera. Det gick bra och jag blev t.o.m uppmanad att filma testerna för att sedan hemma gå igenom det på nytt. Det här gillar jag!

Här är nu videorna. Först är det Tilde som ska förbi den skramlande tunnan och sedan stöter på arbetshalaren som ploppar upp ur gräset:

Då Tilde blev ganska skärrad fick det räcka med de här två testen.

För Ines del gick det till så här:

och sedan tsetades hon ännu på kälken med gubben:

Resultatet är att Ines är hård och klarar stressiga situationer bra.
Tilde är mjukare men inte mjuk :)

Det var allt för den här gången och nu ska vi gå på kurs. Antagligen blir det först i augusti då alla semestrat färdigt, Tilde slutat löpa osv.

Till sist lite om alla tokigheter man kan hitta på ;)
Det ordnas nåt som heter Roturace och i det deltog vi förra lördagen. Tävlingen går ut på att hundarna springer 80m på en bana efter en´hare` och det är tiden det tar som gäller.

Vi hade 4 lag med 4 beaglen i var lag och varje lag hade ett eget tema. Tildes lag döpte vi till DingDong efter eurovisionslåten ´Marry me`. Det råkade ju vara prinsessan Madeleines bröllopsdag! Alltså var det bröllop som gällde och så här såg brudarna ut :)

Det skulle inte bara springas fort utan det gällde att vinna bästa med bästa utstyrseln också och vi var alla säkra på att ´De fyra musletörerna` skulle kamma hem det priset

så gissa om vår förvåning då det visade sej att dräktpriset gick till de små spetsarna med blomma runt halsen men vars förare är de ljusröda tyllbollarna i bakgrunden på sista bilden!

Efter 3 laserbehandlingar och 2 dagar utan värkmedicin går Ines så här bra. Lasern har verkligen fungerat.
Det är 1/2 år sedan operationen. 

Till vänster är det Ines och bredvid henne Tilde ( med röd sele) som fyllde 2 år på söndagen 19.5 och så Bigge som fyller 9 år på torsdagen 23.5
Musklerna i låret har säkert varit ett enda hårt (ont)  knippe för nu kan man se hur musklerna spelar i låret vilket man inte sett tidigare. Nu börjar jag känna hopp om att vi får ordning på det här :)

Och efter promenaderna i regnet som nu håller på för andra dygnet i rad är hundarnas pälsar blanka och fina då dammet runnit av dem :)


Och ett riktigt stort GRATTIS på 2-årsdagen till alla våra ´valpar` Jalve, Bella, Olavi och Rappe

Man har frågat mej om jag känner till om korsbandsskador hos hundar beror på ärftlighet och enligt artickeln nedan gör det det för det mesta men att de också uppstår olycksmässigt eller  av hård fysisk aktivitet

http://www.vetmed.helsinki.fi/elainsairaala/pienelainsairaala/studia_veterinaria/studia_veterinaria_koiran_eturistiside.pdf

Här är en bild av Tilde i Somerniemi på matchshow förra söndagen

 Efter showen där vi behövde ;)  visa oss bara 2 gånger i ringen åkte vi till Highway`s kennel för att titta på deras 3 veckor gamla ljuvliga beagle valpar.

Jag får faktiskt fundera på vad som hänt och som skulle vara värt att berätta här, det blir så nu på våren då man sysslar med allt mellan himmel och jord förutom jakt ;)

Nå, med Tilde har vi börjat på utställnings´skola`. Vi åker på onsdagarna till Ingå och tränar. Det är på Gammelgårdens gräsmatta vi håller till och finare miljö kan man inte önska sej. Där har man samlat gamla byggnader från  bygden på en och samma kulle och ´gården` fungerar som hembydgsmuseum.

 Tilde är jätteduktig på allt som hör till utställning, hons står fint, hon går fint, domaren får titta på hennes tänder och undersöka henne. Det är bara sååå jobbigt att komma dit bland alla hundar. Första gången var jag sent ute så hela gräsmattan var full av hundar, både stora och små och då fick jag släpa in henne. Sedan då vi varit där en stund släpper spänningen och allt går bra. Så vi behöver träna.

Då våren springer fram märker man hur allt blir spännande för hundarna. Det ska ätas gräs och alla vägtrummor ska undersökas

Länkarna blir inte längre än normalt men de tar lång tid :) Jag tycker inte det gör nåt för hundarna använder ju sina hjärnceller också på det här sättet och hålls lugna sedan på dagen.

Och så hade vi ju ´damerna` på rymmen igen en gång. De rymde för mej (naturligtvis) då jag skulle ta in dem från hundgården för att äta. det brukar gå bra att släppa dem lösa för de rusar till köksdörren för att komma in och få mat, men inte den här gången.

Nu smet Ines och Tilde iväg som blixten och att jag skrek `stanna`hade ingen betydelse. 17 timmar senare hittade jag dem sittande på gården i lugn och ro!
Då vi letade efter dem, vilket var ett ganska dödfött projekt då vi inte hörde dem skälla nånstans, såg vi ändå sammanlagt 3 harar så jag har svårt att tro att de inte skulle ha jagat under natten.
Följande dag sov de naturligtvis och Ines steg inte alls på sin opererade fot.

Det är nu ett halvt år sedan operationen och nu skulle det då vara tillåtet att anstränga benet men i skick är det inte. Med jämna mellanrum får hon värkmedicin och som indikator på när medicinering behövs har jag om hon står på hela tassen eller inte.
Vi ska nu gå på en 5 gångers serie laserbehandling för att få muskulaturen i skick.



Lite social samvaro behöver mänskorna också :) och det var jätte trevligt att gå på beagleträff med beagleägarna. Under kvällen pratade vi mycket om beagle, men ganska lite om jakt ;)