Vilda mår bra!
Om ca 1 vecka ska valparna födas och det syns minsann.

Vildas matte Margita skriver också blogg och där kan man följa med Vilda och hennes familj.

Alva har varit duktig i skogen. Så gott som varje gång har hon lyckats få upp hare och drivit riktigt fint flera gånger.

Visserligen börjar det alltid med lek. Hon rullar runt i gräset, tuggar på pinnar osv men det är väl tillåtet då man ännu bara är 9 månader.

Men medan hon leker springer hon omkring och hittar ofta ett nattspår som väcker intresse och då blir det allvar. Hon har tålamod ,envishet och tydligen också skicklighet att reda ut spåret för mycket ofta blir det drev.

Det längsta drevet tillsvidare räckte i 1,5 timmar. Visserligen med lite hjälp på några tappt men sedan sprang haren inom skotthåll och Alvas andra hare sköts.

Två gånger har hon lyckats hålla skogsharen igång hela varvet runt. Dreven har räckt 20 minuter men varit utan tappt. Det tycker jag är fint.

Men, Alvas skall är ganska klent. Trots att det är tätt och man hör tydligt två lägen, ett gällt och ett dovt. Man luras nästan att tro att det är två hundar i gång. Men med min hörsel har jag svårt att uppfatta det när drevet går längre bort.

Ännu en egenskap Alva har som är värd att nämnas är att hon inte är lös varken på sök eller i drevet.

Så här ser hon ut när hon ´ställer ut`sej

Så har vi varit på jakt med Lippe ( Tavajs Viva), Vildas syster.

Lippe var duktig!

Som byte fick vi 2 harar!

Snart har vi jul igen, så har tiden gått!

Alva är nu 9 månader och har haft några fina drev och första haren sköts för henne då hon var 8,5 månader gammal.
Då jagade vi i Kuhmoinen en vecka och hade turen att få jaga på snö.

Visserligen var de 3 första dagarna helt spårlösa efter ovädret som fört med sej 25 cm snö. Men på den fjärde dagen stötte Alva på en omkullfallen gammal trädstam som visade sej vara intressant.

Två gånger kröp hon in i stammen och den tredje gången försvann hon så långt in och var så länge där att vi blev rädda att hon hade fastnat. Då jag böjde mej ner för att titta om jag ser nåntong av henne såg jag att hon just höll på att backa ut.
Döm om min förvåning då jag sedan såg att hon släpade ut en hare ur stammens djup!

Haren kom låss och stack iväg och Alva efter.
Efter ett längre tappt, som hon klarade upp hade Göran haren på kornet och Alvas första hare var skjuten.

Sedan dess har Alva haft några riktigt fina drev. Visserligen har de inte varit längre än 15-20 minuter men hon har drivit haren hela varvet runt.
Här är en video jag lyckades filma den 4 december och som man ser, hade vi ingen snö då.

Så ska jag berätta om Ines.
Hösten började bra för Ines. Vi började försiktigt då konditionen inte riktigt var vad den borde vara i augusti och dessutom var Ines allt för tjock. Hösten var igen så varm att man var tvungen att avbryta jakten ganska tidigt på dagen innan det blev för varmt så det blev korta dagar i skogen.

Sedan började Ines halta efter jakten och nu på det bakben som inte opererats för korsbandsskada hösten 2012.
Vi anade ju nog vad det rörde sej om och misstankarna bekräftades hos veterinären.
Korsbandet hade brustit i högra knät den här gången.

Den 12 oktober opererades knät.

Den här gången har allt gått mycket bättre och nu 2 månader efter operationen kan vi redan gå på långa länkar utan att Ines haltar följande dag. Nu är hon också smal om midjan men till skogs kan hon inte släppas den här vintern.

Och så ska det födas valpar som ska få namnet Tavajs.
Det är Tavajs Vilda

 och Kuopusmaa Osku

som ska ha valpar i början på januari. Vilda ska föda och sköta sina valpar hemma i sitt eget hem hos familjen Björklöf i Ingå men jag har fått lov att registrera kullen i mitt kennelnamn och det är jag mycketr glad för.

Tiden har gått. Man kan väl säga att sakta men säkert.
En beagle till ville vi ha och hade tänkt att det skulle bli en tik med kennelnamnet Tavajs.
Med Bellas ( Tavajs Tekla) ägare hade vi kommit överens om att betäcka Bella med Aurinkoahon Tositarkoituksin och att en tik ur valpkullen skulle stanna hos oss.

Men det visade sej att Bellas löp gick obemärkt förbi den här gången så det blev ingen betäckning.

Nu  hoppas vi på att det ska lyckas bättre vid nästa löp.

Men, en ny hund måste vi nog ha nu. Så vi åkte till Muhos efter Panun Tellu

På bilden är Alva, som vi kallar henne, 8 veckor gammal hemma i Muhos hos sin uppfödare Pentti Nurro.

Nu har Alva varit här en vecka och hon har charmat oss fullständigt redan. Hon är modig och stabil och har för övrigt ett lynne precis sådant som rasbeskrivningen uppger, med andra ord också glad och vänlig.
De allra första dagarna var Ines lite avvisande mot Alva men sakta men säkert bröts isen och Ines började t.o.m leka med valpen.
Nu händer det redan att de sover nära varandra, men bara ibland.

Vi har inte Bigge kvar längre.
Den 21 januari jagade Bigge hare i Stubbans och då Göran gick för att se hur Bigge jobbade på tappt såg han Bigge ta sej fram på 3 ben.
Hos veterinären konstaterades det att menisken och korsbandet brustit. Och Bigge fick somna in för evigt.
Man hade kunnat operera knät men vi tyckte att en hund som snart ska fylla 11år inte ska behöva lida sej igenom den långa konvalesens som ingreppet hade inneburit. Så Bigge fick komma till sällare jaktmarker där han får jaga hare från morgon till kväll, det bästa han visste!

                                                         Bigge blev 10år 0ch 8 månader

Hur har det gått för Ines då?
Ines opererade knä har äntligen blivit så bra att det håller för jakt!
Då jakten började i höstast var Ines allt för tjock och hade dålig kondition. Ett par timmar i skogen gick bra men blev det mer haltade hon följande dag.
Sakta men säkert ökade vi på både antalet dagar / vecka  och på tiden i skogen.
Första veckan i oktober jagade vi på Karlö ( Hailuoto) och Ines var ute 4 dagar under veckan. Det resulterade i några drev och också i smalare midja.
Hennes arbete i skogen gav ändå mycket mer att önska. Det verkade som om hon hade tappat gnistan och jag var mycket ledsen.

För 2 veckor sedan var vi ute igen och Ines tog upp en hare. Göran beslöt sej för att skjuta den genast. Avsikten var att Ines kanske skulle få stinget tillbaka om hon får konfronteras med bytet på nära håll.
Och så gick det!
Följande dag var Ines som en annan hund. Det var gamla Ines tillbaka!
Sedan dessa har vi varit 3 gånger på jakt och hon har haft drev alla gånger.
Två av dreven har varit verkligen fina! Den ena gången drev hon haren 1timme och 40 minuter,
den andra gången 50 minuter utan tappt tills haren sköts.
Den tredje gången blev drevet inte längre än 25 minuter men en trevlig video fick jag på både hare och Ines.