Det blev ett fantastiskt fint drev ! Bara 15 minuter tog det för Ines att få igång haren som hon sedan drev i 1 timme utan ett tappa en ända gång. 2 gånger såg jag haren och båda gångerna kunde jag ha filmat men det var bara första gången jag lyckades få det synligt för andra gången hade jag haren motsols i kikaren .

Men det jag fick filmat blev riktigt bra fast haren kom så nära mej att jag borde ha zoomat ut lite men det vågade jag inte för att inte skrämma den.

Här har hon drivit i 10 minuter och är 1 minut efter haren. Andra gången jag såg haren var hon 2,5 minuter efter.
Men sedan kom tapptet och då hon försökt reda ut det i en kvart kom hon och kollade var jag höll hus.
Det var då jag såg att hon haltade på sitt vänstra bakben igen så jag kopplade henne och förde hem henne.

Nu tänkte jag att om jag tar Tilde med tillbaka och sätter henne på tapptet så är det bara för Tilde att haka på där Ines slutade. Men, tji heller, så enkelt är det inte. Tvärtom tror jag att lukten av Ines råddade bort Tilde fullständigt så det visade sej att jag hade tänkt totalt fel.
Då vi kom hem några timmar senare steg Ines inte alls på sitt ben längre. Jag gav en värktablett åt henne och bokade tid till veterinären som konstaterade att korsbandet i knät troligen har brustit och att benet måste opereras.
Och ingenting är lätt nuförtiden! Det visade sej att det finns en massa metoder att operera korsbandsskador på. Jag har funderat hit och dit och nu bestämt mej för att på måndag opereras hon av vår ´by-veterinär`  som opererar med ´Skutnabb- metoden`.

Det där är Ines!
Det var en morron för några dar sen som Ines stal min äggröra och mina bacon då jag  vände ryggen till för bara ett ögonblick. Och sen dess är hon synnerligen alert i köket ;)
Nu fungerar hennes bakben bra och vi har förlängt länkarna och Göran tog henne på skogslänk förra helgen så i morgon bitti ska vi gå på jakt. 2 timmar har jag tänkt att det ska bli och om det blir drev just då  tiden är ute vet jag inte riktigt vad jag ska göra.

Det är på tiden att berätta lite om Bigge.
Bigge är nu 8,5 år och han deltar i jaktprov bara om det är frågan om att matte vill gå på prov :)
Bigge jagar annars enbart för sitt eget stora nöjes skull, och för vårt! Och nog jagar han!
I år har han inte jagat klövdjur en enda gång, inte ens då söket dragit ut på tiden. Som tex nu på lördagen.
Det hade regnat hela natten, igen! Så man kunde bara väntat sej att det skulle dröja att hitta hare.

Klicka på bilderna så öppnas de i nytt fönster och större format.
Efter 3 timmars utomordentligt täckande sök med en omkrets av 800 m hittade han första gången nattspår.

Spåret ledde honom i cirkel över bergen och till slut till uppe vid stranden fick han upp nåt som jag först trodde var hare och förundrade mej över att han skällde så utan intensitet. Men då drevet gick västerut och helt plötsligt upphörde och Bigge stannade bara 5 minuter på tapptet antog jag att det var en mårdhund han jagat iväg.

Vi fortsatte ännu några timmar utan upptag. Det här var första gången i år Bigge inte fått igång ett drev under

en jaktdag.

Ovisshet är det värsta! Så därför tog vi Ines till veterinären då hon upprepade gånger bet sej i låret då hon reste sej upp efter att ha legat och vilat.
Röntgenbilder av höftled, knäled och ryggrad visade inga förändringar - PUH! vilken lättnad! Veterinärens diagnos var att det antagligen är frågan om bristningar i ledband och 3 veckors vila rekommenderas. Värkmedicin som antagligen också är inflammatoriehämmande i 10 dagar och sedan får vi se. Visst lättade det, både på oron och plånboken ;)

Den här veckan har jag sett 4 olika beaglar arbeta i skogen :)
Först var det Ella som fick komma och pröva på våra jaktmarker. Hon jobbade energiskt på och efter envist sökande fick hon igång haren som hade blivit alldeles ljus i pälsen på bara 2 veckor. Ellas jaktdag slutade med att hon tog ett nappatag med en mårdhund.

Följande dag var det Tildes tur. Som vanligt skällde hon så fort hon hade harlukt i nosen och ibland trodde jag att: Nu! men nej!
Söket tog 1,5 timmar men då det sedan började hetta till var det inget tvivel om vad saken gällde.
(Släpa fram videon 3 minuter så blir det inte så långtråkigt. Min avsikt var att klippa videon men det har jag tydligen inte lyckats med.)

                             

 Det underliga var att då hon rett ut åt vilket håll haren sprungit fortsatte hon alldeles tyst med den påföljd att hon kom på den på legan. Sedan drev hon den i 10 minuter och lämnade taptet genast för att komma tillbaka till mej. Då jag såg på gps att hon lämnade taptet började jag genast gå dit.
Det var 700m så det tog ett tag men då vi kom fram fortsatte Tilde genast reda ut mysteriet. Och mödan lönade sej för 40 minuter senare hittade hon haren och igen tystnade hon innan hon kom på den.
Det här var första gången Tilde rett ut ett tappt :) Nu räckte drevet 20minuter och då hon sedan tappade hölls hon där :) Så var det läge att koppla henne och åka hem.

Jag skulle vara kl 14 i stan med Ines på Arcanum där naprapat Annica Tähtinen skulle undersöka henne. Ines har haltat på sitt vänstra bakben flera dagar efter de två senaste jakterna och man har sett att hon inte går naturligt.
Ines blev behandlad med laser för det visade sej att hon hade slemsäcksinflammation i det högra knävecket.
1 dags vila rekommenderades och sedan skulle vi kunna gå på jakt.

Så var vi komna till lördag och Bigge i skogen.
Att det tog Bigge närmare 2 timmar att hitta hare berättar ganska mycket om hur envist hararna ligger och trycker nu då de blivit ljusa. Vanligtvis är det frågan om minuter tills Bigge har igång ett drev på de här markerna där det finns mycket hare.
Först gick drevet in bland sommarstugorna, kan tänka mej invånarnas fröjd över att bli väckta på lördagmorron! Men till all lycka kom han bort efter ett tag och då lockade jag med mej honom in i skogen igen. Sedan tog det ett tag att hitta följande hare och då första tapptet kom åkte vi hem för att inte störa svampplockarna som nu började dyka upp.

Ines var pigg och glad och hade ju fått lov att gå till skogs på söndag. Vi åkte ner till Stubbans med hopp om att få en hare skjuten. I Subbans finns det nästan bara fältharar på kullarna mellan åkrarna. Ines fick ta sej över ett ganska stort område innan hon i en ung granskog hittade haren.

Drevet drog iväg österut och buktade sedan norrut mot vägen där jag på långt håll såg då haren hoppade in i skogen skrämd av en cyklist som kom emot den. Där hade Ines en halv timmes tappt men hittade spåret och drevet fortsatte. Hon hade nu blivit så långt efter haren att det började gå hackigt och efter ett tag kopplade vi henne och åkte hem utan hare.

Och senare på kvällen haltade hon illa på sitt bakben igen :(  Få se hur det här ska sluta.