Ovisshet är det värsta! Så därför tog vi Ines till veterinären då hon upprepade gånger bet sej i låret då hon reste sej upp efter att ha legat och vilat.
Röntgenbilder av höftled, knäled och ryggrad visade inga förändringar - PUH! vilken lättnad! Veterinärens diagnos var att det antagligen är frågan om bristningar i ledband och 3 veckors vila rekommenderas. Värkmedicin som antagligen också är inflammatoriehämmande i 10 dagar och sedan får vi se. Visst lättade det, både på oron och plånboken ;)

Den här veckan har jag sett 4 olika beaglar arbeta i skogen :)
Först var det Ella som fick komma och pröva på våra jaktmarker. Hon jobbade energiskt på och efter envist sökande fick hon igång haren som hade blivit alldeles ljus i pälsen på bara 2 veckor. Ellas jaktdag slutade med att hon tog ett nappatag med en mårdhund.

Följande dag var det Tildes tur. Som vanligt skällde hon så fort hon hade harlukt i nosen och ibland trodde jag att: Nu! men nej!
Söket tog 1,5 timmar men då det sedan började hetta till var det inget tvivel om vad saken gällde.
(Släpa fram videon 3 minuter så blir det inte så långtråkigt. Min avsikt var att klippa videon men det har jag tydligen inte lyckats med.)

                             

 Det underliga var att då hon rett ut åt vilket håll haren sprungit fortsatte hon alldeles tyst med den påföljd att hon kom på den på legan. Sedan drev hon den i 10 minuter och lämnade taptet genast för att komma tillbaka till mej. Då jag såg på gps att hon lämnade taptet började jag genast gå dit.
Det var 700m så det tog ett tag men då vi kom fram fortsatte Tilde genast reda ut mysteriet. Och mödan lönade sej för 40 minuter senare hittade hon haren och igen tystnade hon innan hon kom på den.
Det här var första gången Tilde rett ut ett tappt :) Nu räckte drevet 20minuter och då hon sedan tappade hölls hon där :) Så var det läge att koppla henne och åka hem.

Jag skulle vara kl 14 i stan med Ines på Arcanum där naprapat Annica Tähtinen skulle undersöka henne. Ines har haltat på sitt vänstra bakben flera dagar efter de två senaste jakterna och man har sett att hon inte går naturligt.
Ines blev behandlad med laser för det visade sej att hon hade slemsäcksinflammation i det högra knävecket.
1 dags vila rekommenderades och sedan skulle vi kunna gå på jakt.

Så var vi komna till lördag och Bigge i skogen.
Att det tog Bigge närmare 2 timmar att hitta hare berättar ganska mycket om hur envist hararna ligger och trycker nu då de blivit ljusa. Vanligtvis är det frågan om minuter tills Bigge har igång ett drev på de här markerna där det finns mycket hare.
Först gick drevet in bland sommarstugorna, kan tänka mej invånarnas fröjd över att bli väckta på lördagmorron! Men till all lycka kom han bort efter ett tag och då lockade jag med mej honom in i skogen igen. Sedan tog det ett tag att hitta följande hare och då första tapptet kom åkte vi hem för att inte störa svampplockarna som nu började dyka upp.

Ines var pigg och glad och hade ju fått lov att gå till skogs på söndag. Vi åkte ner till Stubbans med hopp om att få en hare skjuten. I Subbans finns det nästan bara fältharar på kullarna mellan åkrarna. Ines fick ta sej över ett ganska stort område innan hon i en ung granskog hittade haren.

Drevet drog iväg österut och buktade sedan norrut mot vägen där jag på långt håll såg då haren hoppade in i skogen skrämd av en cyklist som kom emot den. Där hade Ines en halv timmes tappt men hittade spåret och drevet fortsatte. Hon hade nu blivit så långt efter haren att det började gå hackigt och efter ett tag kopplade vi henne och åkte hem utan hare.

Och senare på kvällen haltade hon illa på sitt bakben igen :(  Få se hur det här ska sluta.

Fyra lediga dagar till ända och av dem tre tidiga väckningar och till skogs. Första dagen regnade det men det som krokigt ska bli ska böjas i tid så Tilde fick äran att komma med. Det blev inget drev men tre timmars aktivt jobbande och så fick det räcka.

Andra dagen o regn igen, nu var det Ines tur. Ines fick upp haren efter envist sök i 1timme, sedan ett 5 minuters drev och haren försvunnen. Jag kan bara beundra Ines envishet på tappt men för att hitta haren skulle det kräva att hon gjorde vidare ringar. Jag lät henne hålla på och till slut fick jag henne att följa med i cirkel runt hela området hon jobbat på men ändå hittade hon inte utgången. 5 timmar fick räcka. På kvällen haltade hon riktigt illa på sitt vänstra bakben, det som viker sej innåt från hälen. Jag är riktigt orolig för hur det ska gå med hennes bakben då det nu är andra gången i höst hon haltar efter jakten.

Tredje dagen, uppehåll och betydligt kallare än hittils. Tilde igen. Tildes sök är bra. Hon hittar nattspår och avslutar med att ringa in nästan hela området utan att få igång haren. Hon skäller tyvärr så mycket att hon aldrig har en chans att komma på haren på legan och då jag ser på gepsen precis hur hon ringat lockar jag henne med mej för att få hela området omringat och ta mej sjutton! bara 250m från stället där Tilde sökt och gläfst på i 2 timmar kommer hon på haren och har ett riktigt fint drev. Då hör jag en annan hund skälla och nån som klappar hårt i händerna. Antagligen nån svampplockare som tycker synd om haren och lyckas rådda till Tilde så att hon omedelbart kommer till mej och så är det slut. Men de 15 minuter hon drev var riktigt fina. 3,5 timmar hade vi varit i skogen så dags och jag tyckte det var bäst att sluta då hon inte visade nån iver för att börja reda ut tapptet.

Nu börjar det vara riktigt blött i skogen. Det regnar alla dagar och det märks! Idag hade jag Tilde med mej och vi var på plats då det ljusnade kl 7.

Det blev en jakt värd att minnas! Tilde kom antagligen på haren då den ännu var ute och åt för så snabbt kom drevet igång. Då haren gav sej ut på andra varvet såg jag den komma och tog fram kameran men trots att jag tycker att man ingenting hör av min kamera verkade det som om haren hörde då jag knäppte igång videon och då gjorde den helt om och sprang tillbaka samma väg den kommit. Sedan gjorde den ett tvärt hopp till vänster bakom stenen.

Om man tittar riktigt noga ser man haren till höger om stenen då den kommer tillbaka samma väg den hoppat fram till enbusken, i den ljusa fläcken, genast efter att jag darrar till med kameran. Ta om det om den inte syns första gången :)
Någon minut senare kom Tilde och förvånade mej enormt då hon girade av framför stenen utan att ha följt harens bakspår!

I 70 minuter drev hon haren utan uppehåll och så fint har hon inte lyckats tidigare. Hon stannade på tapptet i 30 minuter och kom sedan för att se var jag höll hus. Vi gick tillbaka och hon försökte ännu ett tag reda ut var haren gömt sej men utan resultat. Jag försökte utvidga cirkeln en aning men mer blev det inte.

Så vi drog oss mot stranden där jag vet att det finns kantareller att plocka och Tilde var ännu ivrig och pigg så jag fortsatte med gott samvete.

Här plockade jag kantareller till morgondagens svampsås. Sedan började vi dra oss mot bilen. Tilde tog sej ännu ett litet 10 minuters drev efter en hare som hon hittade i en talldunge men nu var tydligen dagens dos fylld för hon lämnade sedan tapptet och fortsatte med mej.

Lite fåfänga skadar inte, så jag riggade upp kameran på en gren och förevigade mej själv med kamerans sjävutlösare :)
Då vi kom till bilen började det regna. Det var väl timat!

I går hade jag med mej en beagle som heter  Strongbow Rowdy Run Forrest Run eller mer familjärt Forre. Forre är importerad från Amerika och har förfäder som inte använts i jakt. Forre har utmärkt sej på utställning och har bla just blivit utställningschampion i Vitryssland. Då hans matte inte jagar med honom men är intresserad av att lära känna  hans jaktliga egenskaper kom vi överens om att gå till skogs tillsammans.

Jag vet att Forre har gett sej i väg efter klövdjur så jag höll honom kopplad tills jag såg att han gjorde slag för hare. Forre stack iväg och på 10 minuter var han redan 800m från mej då han fick upp haren. Vi hade tur för haren kom tillbaka och satte sej en stund 10m framför oss innan den skuttade iväg in i skogen. Forre visade vad han gick för och var bara 4 minuter efter haren på plats. Forres ringande imponerade på mej. Jag är säker på att Forre har bra jaktegenskaper och om jag tyder rätt är det i synnerhet hans drevförmåga som är bra. Skulle han ännu skälla mer vore det riktigt bra men han visade sej vara hård och då är det inte lätt att veta vad han gör i skogen.

På fredagen åkte Ines och jag till Kristina (Ristiina) för att delta i Naisten Ajovoittaja . Vi plockade upp Maaret i stan för hon kom med som domare och varje deltagare skall ha en domare med sej.  På kvällen var det fotografering av hundarna och överdomaren höll sitt tal till deltagare och domare. Sedan var det dags att gå och sova för det var tidig väckning på morgonen.

Markerna som vi skulle jaga på låg nära, bara 13 km från tävlingscentret och det betydde att vi skulle få sova ända till kl 5.15.
Under natten regnade det hårt men kl 6.30 då jag släppte Ines duggade det lite och var 11 grader varmt. Ines fick upp haren efter 51 minuter men efter bara 16 minuters drev blev det tappt som hon inte lyckades reda upp innan första delen av provet var över.

På drevprov gäller det för domarna att hålla sej så nära hunden att de vet vad som är på gång och det innebar  klättring i extrem terräng emellanåt.
Ines jobbade energiskt men då hon inte kunde hitta harspåret drog det ut på tiden och då 2 timmar efter upptaget var till ända var det dags att koppla henne. Då vi sedan gick till bilen hoppar harskrället fram ur skogen bara 50 m framför oss och Ines blev galen!
Jag fick in henne i bilen men det var ett herrans liv hon förde då vi körde iväg till det andra området där hon skulle sterta på andra omgången och leta upp en ny hare.
Nu hade hon 3 timmar kvar av söktiden och satte genast igån att göra sökringar på det nya stället men hittade ingenting.

Vädret hade blivit vackert medan vi följde efter hund och terrängguiden som kände väl  till den kuperade skogen. Här vid den här idylliska tjärnen gjorde Ines slag för första gången.

Och då passade domarna på att jämföra sina bedömningskort medan jag åt lingon som det fanns massor av och sucka över all svamp vi stötte på och som vi bara kunde lämna kvar i skogen.

Men trots att Ines ännu efter så många timmars jobb på tapptet och sök på nya markområdet orkade jobba på gav det inte resultat och då tiden var ute blåste vi av och åkte tillbaka till högkvarteret.

Av alla 6 hundar som deltog var det ingen som den här gången lyckades få ihop riktigt många drevminuter och till slut då alla hundars prestation under dagen var genomgångna fanns Ines på fjärde plats med bara 16,67 poäng.
Första delens bedömning av Ines blev 9,5 (10 = max) för sök, 5,5 (10 = max) för skall och 1 ( 10 = max) för drevförmåga och en 3:a för jaktiver. Det var alltså bara drevminuterna som fattades för ett bra slutresultat ;)
På kvällen var det sedan festmiddag och det var jaktföreningens manliga medlemmar som stod för arrangemangen på middagen. De dukade, gjorde maten och diskade. Aldrig tidigare har ja varit med om en sådan middag :) Fint var det!

Då middagsgästerna åkt hem satt vi som deltog med våra hundar, våra domare och tävlingsarrangörer uppe ännu i flera timmar och pratade hundar och jakt. Så småningom tog den långa spännande dagen ut sin rätt och en efter en drog sig gäspande i säng.
På söndag morgon åt vi ännu en stadig frukost i jaktstugan innan vi packade ihop oss och startade hemåt.