Det är Bigge som kommer 3 minuter efter haren på videon. Det var bara 2  minuter efter släpp det tog för honom att få upp haren förra söndagen och sedan var det 120 minuter obrutet drev, och det vet jag för Göran lekte drevprovdomare och drog sträck i protokollet.

Idag var det Tildes tur. Vi var ute redan då det ljusnade. Tilde hittade nattspår och försökte ivrigt nysta upp tråden men det lyckades inte. Men hon jobbar bra och sökte ibland på 250 m avstånd från mej och det är ju en förutsättning för att lyckas. Kl var lite över 8 då jag kopplade henne och vi åkte hem för jag hade mycket att göra och hon hade ju fått springa av sej det värsta.

I morgon ska Ines och jag vara  i Ristiina på kvällen för vi ska delta i Naisten Ajovoittaja på lördag. Vi plockar upp Maaret på vägen för hon kommer med som domare och så kör vi 300 km till stugan vi ska övernatta i och som fungerar som knytpunkt under provet.

Här ligger Ines och samlar krafterna inför utmaningen.

Den 20 augusti är ju dagen vi väntar på varenda år och i år tog jag Bigge med mej till skogen kl 4 på morgonen. Bigge hade ett riktigt fint drev på 2 timmar och det ända problemet var att  ackun i min telefon räckte bara 2,5 timmar så det blev verkligen jobbigt för mej att få fast honom då jkag inte kunde följa med var han fanns på Tracker Hunter. Till slut kom han till mej och vi åkte hem och jag vidare på jobb för det var ju en vanlig arbetsdag.
Sedan beställde jag 2 ackur till på nätet för att i fortsättnigen ha ström för åtminstone 7,5 timmar.

Men först idag har jag kunnat gå till skogs följande gång för vi har varit på Island på semester.

Ines har fått jaga på Hailuoto med Göran i 3 dagar och hon tar nu igen sej här hemma efter långa pass i skogarna där så det var Tilde jag hade med mej.
Tilde hade bra sök i 2 timmar och med jämna mellanrum kom hon och tittade på mej. Nånting som ingen annan av våra hundar gjort är att börja ´ropa`på mej då de kommer och visar sej men det gjorde Tilde idag 2 gånger. Det var alldeles tydligt rop inte skall och jag svarade ju så klart och efter ett ögonblick hade jag henne inom synhåll. Det duggregnade hela morgonen så Tilde hade inte det lättaste uppdraget då hon skulle få igång haren och kanske det var därför hon väckte lite hela tiden ;)
När hon sedan fick upp haren var det inget tvivel om vad som hände och hon hade ett fint drev på 15 minuter. Då hon tappade hade vi redan varit ute över 3 timmar och man märkte att det inte var så roligt längre så vi kom hem. Men Tilde har ett fint skall. Hörs bra och är kanske lite grovt för en tik.
Kl 17 skulle vi vara hos veterinären för 1-års vaccinaton och då passade vi på att få medicin för svampinfektionen hon har i tassarna och öronen. Inget allvarligt sa veterinären men att svamp alltid beror på överkänslighet och det är ju inte så roligt. Det är möjligt att det är vetet i godisarna som vi fått ärva efter Tildes farmor Satu som dog får ett tag sedan som är orsaken så nu äts det igen inget vete här.

Det blev en väntan på 50 timmar!
Och det var ganska hemska timmar!
En halv timme efter att Ines och Tilde rymde för mej såg grannen dem springa över sin gård med fullt jaktskall men vad de jagade såg hon inte.

Ingenting hörde vi av dem efter det och då det var dags att gå och sova hade ännu inga hundar kommit.

Följande morgon tog jag Bigge med mej på cykellänk västerut för att kolla om det gick att upptäcka några tecken på att tikarna fanns i närheten.
En bil stannde oss och föraren undrade om det var den här hunden ( Bigge alltså) som varit på rymmen under natten. Nehej, svarade jag men jag har två andra beaglen som är på rymmen.
Han berättade att då han rastat sina 4 hundar kl 22.30 hade 1 beagle kommit jagande över hans går men att han inte kunnat göra annat än jobba med att hindra sina egna vinthundar att ta upp drevet. Inte heller han hade sett av drevbytet.
Nu kunde man ganska säkert utesluta att det var klövdjur de jagat för de hade under 4 timmar hållits på ett så litet område att hjort kunde det inte vara. Men att han sett bara en hund var skrämmande.

Då jag fört hem Bigge började jag köra ut efterlysningen jag gjort om rymlingarna och snart kom ett samtal om att två hundar jagat kl 3 på morgonen på samma område som de tidigare iaktagelserna skett.

Så gick lördagen utan några fler tecken på liv. Vi antog att det var räv de jagat så Göran kammade igenom skogen på jakt efter rävlyor och 2 stycken hittade han men inga hundar. Järnvägsvallarna hade han också kollat upp men inget där heller.
På kvällen åkte jag till skogs med en engångsgrill och höna att grilla. Allt efter råd från etsijäkoiraliitto  Då kolen brunnit ner och hönan spred sin doft lämnade jag mat och några klädesplagg på platsen och åkte hem.
Vid det här laget var jag ganska så modfälld och hade svårt att tro att mina hundar kunde vara vid liv, då de tydligen höll till mellan riksvägen och vår byväg som det bara är 1,5 km mellan och som dessutom klyvs av järnvägen.

Då ringde telefonen! Det är Göran som säger att han nu har 2 beaglen i bilen!

Göran hade fortsatt letandet, nu redan på Sjundeå sidan, då han fått ett samtal om att båda hundarna jagat hela föregående natt runt de här mänskornas hus, så att de inte kunnat sova, men inte lyckats fånga in de små jaktidioterna heller!
Av den här informationen kunde Göran sluta sej till vilken skogsbilväg det kunde löna sej att åka till och då han kommer dit ser han två trötta, styva beaglen sakta komma lunkande på vägen hemåt!

Vilken lättnad! Hur kan man ha en sådan tur!

Väl hemma fick de var sitt litet köttben och så somnade de!
Lite slitna tassar hade i synnerhet Tilde men i övrigt hade de klarat sej bra!

Sitter nu här och skriver  medan jag väntar på att Ines och Tilde ska komma hem. De smet iväg för 3 timmar sedan och har inte hörts sedan dess. Det oroar...

I Karis var vi på söndagen. Det var Beagle ry som ordnade sommardag vid Pumpviken och det var en trevlig tillställning. Vi hade tur med vädret.

Alla hundar tog vi med

Här inspekeras Bruno som bara var 9 veckor av Ines och Tilde

Nu är jag ganska nöjd med vad jag åstadkommit - bloggers har fina egenskaper!

Vad har då hänt i juli? Tilde var på sin andra utställning och om den första var en glad upplevelse med fint resultat kan man inte riktígt säga det samma om den andra.
Det var i Karis som den svenska domaren Karl-Erik Johansson ansåg att Tilde gick för ett gott utseende, alltså fick hon gult band som symboliserar utlåtandet ´god`.
Här tänker jag ändå sätta upp bilden från den gången vi var så glada :)

Tildes första löp började 5 juli och då de ´hetaste` dagarna inträffade var jag ensam hemma och Göran flugfiskade i Lappland. Det blev en riktig rumba att få alla hundar rastade och att se till att rätt port höll rätta hundar ifrån varandra. Ute försökte Bigge gräva sej in i hundgården medan Tilde försökte gräva sej ut! Men jag tror att vi klarade det ;)

Så här lär det ha sett ut i Lappland

Nu tror jag att jag skapat det perfekta systemet för att kunna rasta 3 hundar på samma gång. Ungefär 1 år har det tagit och systemen har varit otaliga men lite närmare genombrottet har varje försök fört mej.
Så här ser det ut och består av ett Baggen softbelt som jag har runt midjan. I bältet är en ledad ögla fäst.

Den ledade öglan har jag tagit från en ´häst grej`som grannfrun som har stall genast kände igen då hon såg den, så här ser öglan ut

Flexarna är bara 3m långa och det ger mej kontroll över Bigge och Ines då jag dessutom har Tilde i en 5 m flex i ena handen. Fördelen med systemet är att flexarna inte trasslar ihop sej då hundarna går om varandra!


och det allra bästa är Bigges nya säle Easy Walk som hindrar honom från att dra i kopplet!

Redan den andra gången vi använde det hade Bigge vant sej vid det och nu drar han aldrig! Helt otroligt efter alla dessa år! Jag vet att det inte innebär att han kan gå nätt i koppel men att få honom att göra det har jag slutat hoppas på för länge sen och nu verkar det faktiskt som om Bigge själv också njuter av promenaden mycket mer.
Det är inhandlat från Musti och Mirri och kostade 18.90€. Jag rekommenderar om man som vi försökt alla andra konster utan att lyckas.