2013-05-17


Jag får faktiskt fundera på vad som hänt och som skulle vara värt att berätta här, det blir så nu på våren då man sysslar med allt mellan himmel och jord förutom jakt ;)

Nå, med Tilde har vi börjat på utställnings´skola`. Vi åker på onsdagarna till Ingå och tränar. Det är på Gammelgårdens gräsmatta vi håller till och finare miljö kan man inte önska sej. Där har man samlat gamla byggnader från  bygden på en och samma kulle och ´gården` fungerar som hembydgsmuseum.


 Tilde är jätteduktig på allt som hör till utställning, hons står fint, hon går fint, domaren får titta på hennes tänder och undersöka henne. Det är bara sååå jobbigt att komma dit bland alla hundar. Första gången var jag sent ute så hela gräsmattan var full av hundar, både stora och små och då fick jag släpa in henne. Sedan då vi varit där en stund släpper spänningen och allt går bra. Så vi behöver träna.

Då våren springer fram märker man hur allt blir spännande för hundarna. Det ska ätas gräs och alla vägtrummor ska undersökas



Länkarna blir inte längre än normalt men de tar lång tid :) Jag tycker inte det gör nåt för hundarna använder ju sina hjärnceller också på det här sättet och hålls lugna sedan på dagen.

Och så hade vi ju ´damerna` på rymmen igen en gång. De rymde för mej (naturligtvis) då jag skulle ta in dem från hundgården för att äta. det brukar gå bra att släppa dem lösa för de rusar till köksdörren för att komma in och få mat, men inte den här gången.



Nu smet Ines och Tilde iväg som blixten och att jag skrek `stanna`hade ingen betydelse. 17 timmar senare hittade jag dem sittande på gården i lugn och ro!
Då vi letade efter dem, vilket var ett ganska dödfött projekt då vi inte hörde dem skälla nånstans, såg vi ändå sammanlagt 3 harar så jag har svårt att tro att de inte skulle ha jagat under natten.
Följande dag sov de naturligtvis och Ines steg inte alls på sin opererade fot.



Det är nu ett halvt år sedan operationen och nu skulle det då vara tillåtet att anstränga benet men i skick är det inte. Med jämna mellanrum får hon värkmedicin och som indikator på när medicinering behövs har jag om hon står på hela tassen eller inte.
Vi ska nu gå på en 5 gångers serie laserbehandling för att få muskulaturen i skick.



Lite social samvaro behöver mänskorna också :) och det var jätte trevligt att gå på beagleträff med beagleägarna. Under kvällen pratade vi mycket om beagle, men ganska lite om jakt ;)





Inga kommentarer: